Wasabiärtor och en kall Mariestad (SJ är tyvärr rätt dåliga på belgiskt öl) är inte fel, speciellt inte om godsakerna ackompanjeras av lite skön film, som jag för omväxlings skull tänkt betygsätta. Skalan ligger på 0 – 1 000 000.
Knocked Up: 635 245
Fido: 635 247
This Is England: 898 976
Crank: 10 000
Hatchet: 765 987
Innan jag kommenterar betygen vill jag tacka min vän Egge för två fantastiska dagar, jag välkomnar den osunda vänskap som närmar sig. Kanske kan vi om ett par år mötas igen för ännu ett par ryggbiffar? Kanske kan vi … nej, vi låter det bero. Tiden får forma bitarna och lägga dem på plats. Kanske kan vi då leka med tiden och skönja mönstret i monstret.
Knocked Up: 40 year old virgin uppskattas för att den är så dum, Knocked up skövlas för att den är så dum och försöker sig på att vara aningens djup. Är det bara jag som tycker det är lite konstigt? Sedan var ju också förlossningsscenerna rätt så realistiska, bebisen såg faktiskt nyfödd ut, tacka CGI för det.
Fido: Som om Todd Solondz haft en bra månad och bestämt sig för att bara vara lite kall. 50-tals estetik, jobbiga familjemiddagar och zombies som lever som slavar. Undrans om denna går upp på bio?
Crank: Kommentarer överflödiga, ungefär lika jobbigt och dumt som en tribaltatuering på en full Bulgarienturist.
Hatchet: Går i samma spår som Slither och Feast, over-the-top gore med mycket humor. En grotesk babian (ser alltså bara ut som en babian) slaktar turister i Lousianas träskmarker. Producerad av Anchor Bay som tidigare bara, så vitt jag vet, sysslat med DVD produktion. Hatchet tar man inte på allvar, man tar den för vad den är: 80 minuter med avslitna lemmar, bara blöta bröst och ett fult grisigt monster med vårtor på snoppen som ääälskar att leka med folks inälvor.
This is England: Rätt mycket bättre än Hatchet, dock finns här inget monster.