Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle tala väl om en Robert Rodriguez film men faktum är att hans Grindhouse projekt Planet Terror slår Tarantinos episod med råge.
Där Tarantino misslyckas med att hylla exploitationgenren lyckas Rodriguez. Hans Planet Terror är så skönt balanserad att den på allvar klår många av dess inspirationskällor. Allt sitter verkligen som det ska: musiken, humorn och våldet. Till och med det digitala bildslitaget känns befogat. Och trailern till Machete!!!
Planet Terror är lekfull och totalt galen, den vittnar om ett passionerat skapande som nog bara börjat. Eller jag vet inte, jag kanske förhastade mig lite. Rodriguez har ju som sagt varit högst medioker tidigare. Han gjorde Desperado (som inte ens är speciellt bra idag) men sen var det stopp. Det känns som om han är lite för kär i sina egna idéer och sina datorer. Sin City föll just därför, en massa tekniktjafs som inte imponerade alls på mig, ingen känsla, inget riktigt liv, ingen bra film. Planet Terror däremot, den kröp inpå, teleporterade mig tillbaka i tiden, till videovåldets härliga era och det i hela 1 timme och 45 min: en evighet!
örn.