Sean Penn får gärna misslyckas med hur många räddningsaktioner som helst så länge han fortsätter att vältra sig i filantropisk cinematik och leverera själsliga lyckopiller som Indian Runner, Löftet och, nu senast, Into the Wild. Den senare som lösgör ens egna tankar om en frihet bortom finanser och förlorade människor.
Into the Wild är en befriande enkel film om individens interagerande med vildmarken / samhället och hur hon kämpar för att komma till insikt om sin funktion, sitt syfte. En film om att finna frid. Påminner lite om 70-talets hippieflum tex Easy Rider eller The Trip men även om sentida filmer som Darjeeling Limited (Wes Anderssons bästa). Into the Wild är Kerouacs On the Road, som jag skulle vilja se den; poetisk, politisk och aningens trädkramaraktig.