Jag talar ut

Finns det något bättre än att förlåta en fiende? Man för den till sin mun och kysser den väl, hårt och länge. Man viskar i dens öra att allt är bra och att framtiden lovar gott. Du är benådad. Fienden besvarar ej kyssen, den är tagen på sängen och oförberedd. Den har gett upp hoppet om en hjälpande hand, förlikat sig med tanken om ett liv utan Magnus. Fy fan för ett sådant liv!

Det ligger ingen heder i att bli förlåten, det är en löjeväckande process. Att förlåta är däremot självberikelse av diktatorslag.

Jag brukar se till att förlåta minst en person om dagen. Oftast är det människor inom diverse serviceyrken som tillåts min välsignelse. Exempel: en av de anställda på pressbyrån känner inte till att jag är stamkund. Efter att jag tyst stått vid kassan och tittat ner på mina skor (som skrapar mot ett gruskorn i det lugna morgonståndet) i tre minuter, får jag frågan: Vad gör du? En osannolikt dum fråga! Men jag förlåter denne fiende och förklarar för den att jag faktiskt brukar komma in varje morgon tre minuter över 06 och köpa mig en dubbel espresso och en chokladvirvel. Hon ber om ursäkt och jag klappar henne på huvudet, det ryser, håret står upp.

Dagens djur: knott

2 reaktioner på ”Jag talar ut”

  1. Jag gillar knott. Det ligger något sympatiskt över dom om man jämför med myggorna.
    Ibland köper jag hem en påse knott, stänger in mig naken i mitt mörkrum och bara njuter av livet.

    btw, bästa bloggposten hittils. Ungefär 300 gånger mer intressant än vad dom andra gråsuggorna som bloggar här har ådstakommit tillsammans.

Kommentarer inaktiverade.