Martyrs

Jag har just sett Pascal Laugiers Martyrs och jag kommer aldrig att se om den. Den var fruktansvärd på alla sätt och vis, brutal, sorglig, bottenlös. För första gången någonsin var jag nära att lämna salongen under visningens gång. Martyrs är ett monster till film, obarmhärtig i sitt sätt att fylla karaktärerna med liv och sedan låta dem lida. Publiken lämnas i sticket med vidöppna sår och panikångest. Det var länge sedan jag såg en film fylld av så mycket känslor … nu tänkte jag samla mig med en kudde över huvudet och ett glas varm mjölk genom sugrör. Brrr … stockholms filmfestival