Jag har sett ytterligare två filmer. Takeshi Kitanos Achilles and the tortoise samt Jennifer Lynchs Surveillance. Om ni fortsätter att läsa så kommer ni att få reda på vad jag tyckte om dem.
Achilles and the tortoise är del tre i Kitanos konstnärstrilogi. Den första delen Takeshi’s har jag sett, till skillnad från den andra delen Glory to the filmmaker. Del tre är den första att inte handla om film, konstnären i denna film är en målare. En målare som har problem med att slå igenom, detta på grund av att han inte lyckas att åstadkomma något orginellt.
Konstnären porträtteras i tre episoder av tre olika skådespelare, ett barn, en vuxen och en gammal. Den gamle konstnären spelas av Kitano själv. stockholms filmfestival
Konstverken i filmen är alla målade av Kitano, och dessa konstverk är väldigt roliga och fina. De flesta är kopior av andra konstnärer, vilket kommer få de insatta att tjuta av skratt. Detsamma gäller tyvärr inte resten av filmen. Achilles and the tortoise är något för lång för sitt eget bästa, mellan skämten finns det plats som inte riktigt utnyttjas. Vi får mestadels se på Kitanos tavlor, vilket vi lika gärna kunde göra på ett museum.
Surveillance är Jennfer Lynchs andra film. Hennes debut Boxing Helena blev så sågad att hon inte vågade göra en ny film på 15 år. Och här är vi nu, Surveillance visas på Stockholms filmfestival. Lynch har gjort en historia om en mordutredning. Ett antal brutala mord har begåtts någonstans i södra U.S.A, och två agenter från F.B.I kommer för att hjälpa den lokala polisen, vilket självklart retar dem något ofantligt.
Den lokala polisen visar sig vara den mest inkompetenta och oetiska poliskår som världen skådat. Istället för att skydda människorna roar de sig med att vara berusade och att på diverse vis terrorisera områdets befolkning.
Behållningen i Surveillance ligger i att se den korrupta polisen begå onda handlingar mot folket. Detta är intressant att titta på, men det kan jag även säga om ett dött djur, eller andra hemskheter. Surveillance är fullsmockad av hemskheter, men dock bara för hemskhetens skull.
Både Achilles and the tortoise och Surveillance gjorde mig besviken. Den senare, för att den var dålig och den första för att mina förväntningar var något höga.
