Jag ställer mig lite ambivalent mot episodfilm som fenomen. De är ofta rätt roliga att se pÃ¥, men ocksÃ¥ sÃ¥klart väldigt ojämna. SÃ¥ är även fallet med ”Sawasdee Bangkok”, en episodfilm med fyra olika regissörer varav en av dem var jag bekant med innan. Pen-Ek Ratanaruang har gjort filmer som ”Universums Sista Dagar” och ”Invisible Waves”, tvÃ¥ mycket bra filmer som jag hÃ¥ller nära mitt hjärta.
Precis som jag förutspådde var det inte Ratanaruangs bidrag som gjorde mig besviken. Ratanaruangs episod om en överklasskvinna som får sin bil lagad av en hemlös och döv man var inte bara den vackraste berättelsen, det var även den klart snyggaste episoden, där Ratanaruang digitalt fångar Bangkoks splittring i det traditionella och det nya med stor precision.
Resterande episoder (förutom nummer tvÃ¥) var sÃ¥ platta att jag inte ens orkade lägga regissörernas namn pÃ¥ minnet. Det enda jag vill tillägga om denna film är att jag äcklades mycket av den första episoden, där en blind flicka träffar en ung man som tar ut henne pÃ¥ sightseeing. En historia som liknar den klassiska sagan om en (hjälplös) prinsessa som mÃ¥ste räddas av den tappre riddaren. Dock vill jag tipsa er om det galna som händer efter att filmens eftertexter rullat klart. Jag hoppas sÃ¥klart att ni som läser detta aldrig vanärar filmskaparna genom att gÃ¥ före filmen är slut (d.v.s efter eftertexterna). Men ifall ni gör det. Sluta med det. Och gör det absolut inte om ni ser ”Sawasdee Bangkok”.
Jag slutar aldrig att fascineras av filmer som handlar om att se och att uppleva. ”Flickan” handlade bitvis om det, detsamma gäller Samantha Mortons ”The Unloved”. I klassisk diskbänksmanéer fÃ¥r vi här följa en ung flicka som efter att ha misshandlats av sin far tvingas flytta in pÃ¥ ett barnhem. Styrkan i ”The Unloved” är att den hÃ¥ller sig sÃ¥ lÃ¥ngt borta frÃ¥n klyschor som den bara kan, trots att dessa är relativt vanliga inom socialrealism.
”The Unloved” är dock inte en klassisk socialrealistisk berättelse, utan gränsar istället till nÃ¥gon slags poetisk realism. Molly Windsor som spelar huvudrollen är helt lysande, i hennes ansikte speglas det hon upplever pÃ¥ ett gripande och vacker sätt, trots att det hon upplever är dystert och ofta hemskt. Det skulle vara lätt att anta att Morton som ofta prisas för hennes skÃ¥despelartalanger är duktig pÃ¥ personregi. Men sÃ¥ verkar ocksÃ¥ vara fallet, för det är inte bara Windsor som gÃ¥r pricklös ur detta drama, min favorit Robert Carlyle imponerar stort, vilket även Lauren Socha gör i rollen som Lucys vilsna vän.
Det hade dock varit orättvist att bara hylla ”The Unloved” för dess skÃ¥despeleri. Morton visar även en känslighet för bild- och ljudsprÃ¥k. Till skillnad frÃ¥n vad damerna bakom mig sade efter visningen sÃ¥ märks det verkligen inte att detta är en debutfilm. ”The Unloved” är en film gjord av en säker hand, som vet att en regissör mÃ¥ste älska alla sina karaktärer.
