Trams förklätt i en bra films kostym

Russel Crowe är amerikas sämsta skådespelare.

När man går igenom en välkänd amerikansk skådespelares meritlista så hittar man oftast ett par guldkorn, oavsett vilken skådis det gäller.
Exempel:
1. Jim Carrey i Eternal Sunshine of the spotless mind.
2. Adam Sandler i Punch-Drunk Love.
3. Hugh Jackman i The Fountain.

Men har Russel Crowe en likvärdig titel i sitt CV?
Många människor skulle förmodligen säga att den (enligt imdb) sextiofjärde bästa filmen i världshistorien, L.A. Confidential, är en sådan titel. Men efter att ha haft missnöjet att se den igår så kan jag inte annat än att tala emot det idiotiska uttalandet.

L.A. Confidential (hädanefter LAC) har förutom Crowe en gedigen rollista med bl.a. Kim Basinger, Danny DeVito och Kevin Spacey. Med dessa skådespelare bör man kunna åstadkommma något roligt. Men det misslyckas Curtin Hanson med totalt.
Jerry Goldsmith’s musik låter mig inte tänka själv, klippningen likaså, speciellt i en liten sekvens där alla frågetecken rätas ut med hjälp av en liten patetisk dubbelexponering. Dialogen är den sista försäkringen om att absolut ingen, inte ens kattkräket som sover i TV-soffan ska kunna missförstå någonting.

LAC är ett utmärkt exempel på när en regissör eller ett filmbolag behandlar sin publik som varelser utan förmåga att tänka, känna och reflektera.

Dessutom är Guy Pearce lika löjlig som Russel Crowe i denna ”seriösa” buddy cop-film, som trots vad folk säger är minst lika intetsägande som Rush Hour 1, Rush Hour 2 och Rush Hour 3.