Så kulminerade då Dexter s.3 i vad som bara måste ha varit ett personifierat antiklimax, inte för att avsnittet i sig var dåligt utan för att alla tillsammans inte riktigt överträffade vare sig s.1 eller s.2. Och vad gäller den första säsongen så är glappet stooort. Näe, han får ta sig i kragen och leverera ytterligare och mer rejält i vad som komma skall. En framtid som egentligen inte bådar särdeles gott men som man ändock ser fram emot; en trygghet man njuter av att gå hand i hand med. Dexter har kommit mig väldigt nära, hans inre monologer, humorn, med vilken skicklighet Michael C Hall växlar mellan mördare och strategisk familjefar. Dexter är mannen som lärt sig att agera som en människa men som egentligen bara bär dennes ytliga drag, hans inre kategoriserar sig som rovdjur. Så låt oss hoppas på en blandning mellan alla tre tidigare säsonger: nybyggaranda, sexuell oskärpa och morbid såpa. Då blir det toppen!
Samtidigt som Dexter avslutats sörjer jag även Mad Men och Sons of Anarchy. Mad Men’s framtid står skriven i stjärnorna, pengar-pengar-pengar, medans SOA är klar för vidare eskapader och man längtar! Bästa serien på länge.