November månad passerade mig som en Ferrari passerar en trehjuling. På grund av filmfestival och annat har jag inte besökt Cinemateket lika mycket som jag brukar. Men denna månad får man nog ta och passa på eftersom Cinemateket har stängt i Januari och Februari.
Denna månad kan vi, liksom vi kunde den förra månaden, njuta av två av filmkonstens champinjoner, Jim Jarmusch och Andrej Tarkovskij. Av Jarmuschs filmer rekommenderar jag främst ”Dead Man” och ”Ghost Dog”. Dessa filmer liknar inte bara Jarmuschs senaste mästerverk ”The Limits of Control” till tematik, även karaktärer, dialog (främst ”Dead Man”) och foto. Även fast ”Limits” inte handlade om U.S.A i lika stor utsträckning som dessa två filmer.
Till skillnad från ”The Limits of Control” så är de filosofiska frågeställningarna som ställs i ”Dead Man” inte så skämtsamma. Och det jag finner intressant med ”Ghost Dog” är hur den mixar kulturer som de vore ingredienser i en milkshake. Samurajkultur blandas med italienska gangsters, hip-hop och japansk litteratur.
Av de Tarkovskijfilmer som visas rekommenderar jag allt, men speciellt ”Nostalghia”, mest eftersom jag inte sett ”Stalker” (skam), och för att jag har svaga minnen av ”Spegeln”. ”Nostalghia” må vara en svår film, men den är njutbar även för den som har svårt för Tarkovskijs användande av symbolik. Det är lätt att förirra sig i landskapet som målas upp i filmen, där Erland Josephson vandrar runt och ser förvirrad ut.
Michael Haneke får även sitt ouvre visat. Av dessa vill jag tipsa om hans senaste film, ”Det Vita Bandet” som vann Guldpalmen i våras, men även om ”Dolt Hot”, Hanekes kanske mest spännande film, med en lysande Juliette Binoche i rollistan.
Av de övriga filmerna som visas vill jag lyfta fram en av mina favoritskräckisar, ”The Invisible Man”, med spektakulära specialeffekter och en historia som kanske har åldrats minst lika bra som ”Frankenstein”, men mångt mycket bättre än ”Dracula”, två av Universals andra skräckfilmer från samma period. Dessutom vill jag såklart göra er uppmärksamma på ”Scener ur ett Äktenskap” som visas i sin bombastiska helhet, med en fikapaus i mitten.
Och sist men inte minst visas även världens roligaste film, ”Duck Soup”, som förmodligen varken behöver prisas eller beskrivas, till skillnad från Petér Forgács ”Hunky Blues – The American Dream”, en film jag inte sett, men som jag längtar efter att se. Dessutom tittar regissören förbi och inleder visningen.