FILM.NU Bloggarkivet

”Plötsligt igen” har premiär idag, onsdag, klockan 20:00 på SVT2. Stephan Ramstedt passade på att ringa upp Jenny Bergman, en av filmens två regissörer, för en liten pratstund. Resultatet läser ni nedan.

Ramstedt: ”Plötsligt igen” har visats några gånger inför publik, före tv-premiären. Hur har den mottagits?
Bergman: Den har visats på Doc Lounge, i Göteborg, Stockholm, Malmö och Lund och det har varit fantastiskt. Visningarna har varit helt fullsatta. Succé överallt! Det har varit skitkul.

Trodde ni någonstans att ”Plötsligt i Vinslöv” skulle väcka den debatt den gjorde?
– Menar du debatt eller uppmärksamhet?

Jag menar uppmärksamhet, och att folk diskuterade den så mycket?
– Nej, det trodde vi inte. Den sågs ju som en väldigt smal film, den första sändningen var klockan 22 på kvällen. Så det har varit väldigt förvånande. Det tog flera år innan man såg vad som hände, innan föreningen bildades, och att den började diskuteras.

Vad tycker du om kultföljet filmen fått?
– Det är jättekul. Men vi har mest stått bredvid och tittat på. Men det är väldigt kul såklart.

Hur mycket hade den kritik ni fick i och med den första filmen att göra med att ni ville göra en uppföljare?
– Hur skulle det höra ihop tänkte du?

Det följde väl ändå någon slags debatt om hur och varför man skulle skildra dessa människor…
– Men hur hänger det ihop? I så fall borde vi väl inte göra en uppföljare.

Men i film nummer två så vill ni väl se på hur den uppmärksamhet dessa karaktärer fick hade för konsekvenser?
– Ja, fast det kan ju inte ha något med kritiken att göra, för i så fall skulle vi välja att inte göra en film till, om vi ville akta oss för kritiken. Det var snarare uppmärksamheten – den positiva uppmärksamheten – som dessa människor fick, som gjorde att vi började fundera på om vi skulle göra en uppföljare. Men kritiken hade inget med saken att göra.

Arbetar ni vanligtvis så att Malin (Skjöld) håller i kameran och du i mikrofonen?
– Ja, så gjorde vi i ”Plötsligt igen”, men till den förra filmen anlitade vi en annan fotograf.

Hur mycket behöver ni gå in och manipulera verkligheten för att få saker att hända?
– Intressant fråga. Till den förra filmen, mindre än vad man kan tro. Vi brukar få jättemånga frågor om grillscenen och bänkscenen, men det är faktiskt bara saker som har hänt. VI har haft tur helt enkelt. Vi gör väl som alla andra dokumentärfilmare, vi sätter personer i situationer de är vana vid och ser vad som händer. Men vi manipulerar mycket mindre än du tror.

Jag tycker att det finns någon slags tendens inom svensk film att man ofta vill skildra någon slags svenskhet, oavsett om det handlar om Roy Andersson, Ruben Östlund eller mer kommersiella filmskapare. Tycker du att Vinslöv-filmerna säger något om svenskhet?
– Vi har inga sådana ambitioner. Vi har visat ”Plötsligt i Vinslöv” i Polen och då fick vi reaktionen ”Varför har ni filmat dessa gubbar, de finns ju i varenda by här?”. Men vi har inga sådana ambitioner, jag ser inget typiskt svenskt med våra filmer.

Tror ni att ni är färdiga med Vinslöv nu, eller vill ni göra någon slags Jordbro-svit, ni också?
– (skratt) Det hade varit kul, men jag tror inte det. Det hade varit för sorgligt att fortsätta, de flesta håller på att bli gamla. Men vi får se, kanske en femma i så fall, det hade varit roligare än att göra en trea.

Och följa barnen kanske?
– Äh, jag vet inte. Det har varit väldigt roligt att göra en uppföljare, att komma tillbaka och se vad som hänt. Men man kan ju inte hålla på med det hela livet.

Slutligen, vill du berätta något om ditt nästkommande projekt?
– Ja, nej det kan jag inte. Jag håller på att skicka in idéer och söka pengar. Men det har varit så mycket med alla premiärer nu så det är det enda vi har hållit på med.

Fotnot: Den första filmen ”Plötsligt i Vinslöv” kan ses på SVT Play till och med den 12 januari 2010. Där finns även uppföljaren ”Plötsligt igen” (t o m 15/1).