Ibland missar man den stora helheten

Trodde där för en kort sekund att Californication var slut som serie, det verkade nämligen ett tag som att Hank Moody hade gått och blivit snäll, på ett tråkigt sätt. Det var ett par avsnitt som var jävligt mjuka och duktiga, Hanks farsa dog och han var tvungen att bli lite mänsklig … det funkar ju aldrig. Men nu är bollen i rullning igen och Californication är bättre än någonsin!

Pushing Daisies däremot, jag vet inte riktigt … kollade på första avsnittet men kommer nog inte att fortsätta. Jag gillar inte alls känslan av att den inte är riktigt på riktigt. Komiken känns … finesslös. Som helhet apar den i stil och ton efter mycket bättre serier som Twin Peaks och Supernatural, detta med själlösa Burtoneska drag som bara ger en fadd bismak av konstruktion. Nej, inget för mig.

Jag är den förste att erkänna mängden av mediaskit jag konsumerat under mitt livs aktiva film & tv del. Lite mer restriktiv har jag dock blivit på senare tid, med vissa undantag såklart. Gårdagens Wrong Turn 2 är ett sådant. Herregud vilken skit! Och brukar vanligtvis tycka om skit och speciellt då skit som har med inavel att göra. Men Wrong Turn 2 känns bara billig och luktar suget efter pengar lång väg. En direkt till DVD produktion som jag hade kunnat vara utan. Därmed inte sagt att inte det fanns scener jag uppskattade. Ohh nej. Följande var rätt fina. Missbildad kvinna föder ett missbildat barn medans hennes missbildade mamma ljuder nasalt i bakgrunden: the baby is coming, the baby is coming. Missbildad pojke gnyr och runkar omvartannat åt en av huvudkaraktärernas ljumma försök till solbadande. Henry Rollins i alla hans scener.

Förstår inte hur jag kunde missa att Harmony Korines senaste film Mister Lonely har premiär på Stockholms Filmfestival! Det kommer att bli riktigt kul, vet egentligen inte så mycket om den men det räcker egentligen med att Herzog är med för att få mig intresserad. Att storyn sedan kretsar kring ett gäng imitatörer får väl i alla fall ses som bättre än ett gäng gycklare …

Hundliv

Guillermo ”Habacuc” Vargas kedjar i konstens namn fast en gatuhund på ett galleri och låter den svälta till döds. Han förklarar det hela såhär: När jag band hunden vid en vägg och använde den som ett konstobjekt då hamnade den plötsligt i fokus. Om den hade dött av hunger på gatan hade ingen brytt sig. Fy på dig vargas, så får man faktiskt inte bete sig!

Programmet

En av årets höjdpunkter är när programmet till Stockholms Filmfestival släpps, det klår nästan filmerna i sig. Att sätta sig ner med en god kopp rättvisemärkt kaffe och stryka under allt man skulle vilja se har blivit som en andra julafton för mig.

Årets program känns rätt stabilt, som vanligt. Ett antal filmer står ut som självklara och sedan har vi även en del överraskningar.

Följande filmer kommer jag absolut att se:

Zoo
Halloween
Descent
I´m a Cyborg, but that´s OK
Control
Chapter 27
Rocket Science
Waitress
Cleaner
Lynch
Eastern Promises
Go Go Tales
We Own the Night
American Crime

Av dessa ser jag mest fram emot American Crime, som jag tagit upp tidigare och som bygger på ett autentiskt amerikanskt rättsfall där en fembarnsmamma, tillsammans med sina ungars hjälp, håller en tonårsflicka inlåst i deras källare. Zoo behöver ingen ytterligare beskrivning … Rocket Science verkar för jävla rolig och Halloween kommer nog att göra sig väldigt bra på stor duk.

För övrigt kommer det bli intressant att få ta del av Paul Schraders visdomsord, han är lite av en idol, synd bara att de missat både Exorcisten och, hans för övrigt bästa film, Hardcore.

Jag får återkomma lite senare med fler programsynpunkter och rekommendationer, känner att jag än så länge bara skummat av ytan …

P2

Det kommer att bli en kamp på liv och död när Alexander Aja (producent) startar upp terrorn i ett simpelt parkeringshus och en galen vakt däruti försöker mörda stackars Rachel Nichols. Trailern är snygg och stilen påminner mycket om bl a Switchblade Romance.

Det är den här typen av lågmäld ondska som nästan alltid känns mest, skulle inte vilja säga att den överraskar (då förväntningarna alltid är rätt högt ställda) men den brukar alltid verka starkare än man trott iaf. Hoppas så även här.

Och hur kommer det sig att det produceras så lite svensk indieskräck förresten. Ingenting! Eller? ni får gärna komma med förslag.