Månad: maj 2006

PARIS. Nej, det blev inte så snälla recensioner av Tom Hanks och regissören Ron Howards mastodontprojekt Da Vinci-koden.

”Sitting through all the verbose explanations and speculations about symbols, codes, secret cults, religious history and covert messages in art, it is impossible to believe that, had the novel never existed, such a script would ever have been considered by a Hollywood studio”, skriver Todd McCarthy i den dagliga festivaltidningen Daily Variety.

”It’s not a good sign when your film’s big revelatory moment is greeted with laughter”, skriver Stephen Schaefer i The Boston Herald och syftar på journalisternas hånfulla småskratt mot slutet av pressvisningen i Cannes.

”Da Vinci never rises to the level of a guilty pleasure. Too much guilt. Not enough pleasure”, lägger Hollywood Reporters Kirk Honeycutt till.

En sågning jäms med fotknölarna av de amerikanska recensenterna således. De svenska kritikerna ger inte mycket mer för filmen. ”Seg röra”, skriver Aftonbladets Jens Peterson och ger den betyget två av fem.

Själv konstaterar jag nöjt att jag slipper se filmen, och dessutom slipper gå på premiärfesten i kväll. Paris-Cannes: 1-0.

LOBBYBAREN. Kan det vara en flopp? Pressens reaktioner på den första visningen av Da Vinci-koden var inte direkt stående ovationer. De elaka journalisterna skrattade istället på helt fel ställen och busvisslade på slutet av filmen. Stackars Tom Hanks. Det är inte lätt att vara filmstjärna. Han får trösta sig med gaget på, i runda slängar, 25 miljoner dollar.

Men vi ska inte döma ut filmen än. Först i morgon lär recensionerna börja ramla in.

MUGGIGA BAGUETTEFIKET. Spekulationerna, protesterna och ryktena har vi hört i över ett år. Filmen är det ingen som har sett. Åtminstone inte utanför Sonys dörrar. Naturligtvis är det Da Vinci-koden jag känner mig nödd och tvungen att reflektera över. Filmbolaget är så hemlighetsfullt kring filmen att inte ens de amerikanska filmjournalisterna har fått se koden före premiären i Cannes, som annars är brukligt med stora releaser.

Premiärfesten, som hålls ikväll, är naturligtvis förberedd till vansinne. På stranden i Cannes har man rest ett tält i pyramidform där de med rätt inbjudan i handen kan mingla med stjärnorna (ja, ja så kul är det INTE). På tal om stjärnorna så åker dom tåg till Cannes. Eurostar försöker nämligen sätta världsrekord med den längsta internationella tågresan – från London till Cannes.

Men hur är det med hemliga filmen, varför har den inte visats i förväg? Är det ännu ett sätt att stärka myten kring Da Vinci-koden? Eller är det så att Sony vill behålla de dåliga nyheterna för sig själva så länge som möjligt, undrar AP:s Angela Doland i sin blogg.

PARIS. Så sitter man här. Ja, inte i Cannes direkt utan på ett sunkigt motell vid en av Paris norra infarter. Härifrån ska jag rapportera om Cannesfestivalen. Varför? Jo, det finns inte en ynka kvadratmeter rum att uppbringa för mig vid franska rivieran. Istället är jag alltså fast här, ungefär som de klassiska utrikeskorrespondenterna, ni minns, ”…det här är Ulf Nilsson från kriget i Iran, från ett hotellrum i Paris”. Kan ge mig på att Uffe hade ett bättre hotellrum än mig. Åtminstone har jag wifi i lobbyn.