Så var det jul igen och det var dags att fira med buller och bång och presenter, stök och juleskinka. Som vanligt alltså, eller inte alls. Man vet ju aldrig i förväg hur det kommer att bli, inte sant. Så sant, så sant. Som det är sagt! Men kom ihåg att den där sista biten njurpaj kan sätta sig i halsen, PÅ TVÄREN, och strypa av det sista lilla uns av liv som passerar genom din existens. Kom ihåg det bara och tänk på mig, Niklas Darke.
Jag har en ärkefiende. Han är stor och stark, bär en man av lort kring sin hals och fickorna fulla med ljummet kondenserat hat. Han trivs inte med livet, någon måste ha skadat honom. Och jag tycker synd om honom, lite.
Så här i juletider tänker man oftast på dem man hyser starka känslor för, just därför tänker jag mycket på min familj och Niklas Darke. Såklart att det är löjligt, löjligt men nödvändigt och roligt. När Niklas domderar mitt huvud så mår jag rätt bra, hatet blir till en kreativ gryta av kittlande bubblor, den smakar gott när jag sippar på den, men ibland rycker tungspetsen till.
Förklaringen finns här:
En riktigt God Jul önskar jag eder och vill ni ha lite god hembakad marzipan så får ni maila.