Tror det var första gången min flickvän kom på mig … jo det måste varit den där gången, då allt blev lite jobbigt och tungt, då jag faktiskt ägnade ett par minuter åt att rannsaka mig själv och min stackars besudlade själ. 2 långa minuter. Under tystnad satt vi där och vår studentlägenhet kändes kompakt och kröp inpå en. Det var kvällen då jag för första gången såg Audition (Takashi Miike) och fick frågan om varför. För er som inte sett denna film kan jag kort sammanfatta den som meditativt grotesk och sanslöst sadistisk, på ett typiskt japanskt vis. Och varför vill man se sådana saker? Eftersom frågan aldrig tidigare berört mig blev jag ställd. Situationen var smått avskyvärd. Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade och det spelar egentligen ingen roll. Frågan är öppen. Troligtvis har det att göra med ens egen dödlighet, att man vill förstå någonting absurdt och omöjligt. För det kan väl inte bara vara så att man tycker om att se på våld, varuti ligger i så fall den egentliga attraktionskraften? Återigen, frågan är öppen.
Ps. det ska tilläggas att Audition för övrigt är en fantastisk film!