Tror det var första gÃ¥ngen min flickvän kom pÃ¥ mig … jo det mÃ¥ste varit den där gÃ¥ngen, dÃ¥ allt blev lite jobbigt och tungt, dÃ¥ jag faktiskt ägnade ett par minuter Ã¥t att rannsaka mig själv och min stackars besudlade själ. 2 lÃ¥nga minuter. Under tystnad satt vi där och vÃ¥r studentlägenhet kändes kompakt och kröp inpÃ¥ en. Det var kvällen dÃ¥ jag för första gÃ¥ngen sÃ¥g Audition (Takashi Miike) och fick frÃ¥gan om varför. För er som inte sett denna film kan jag kort sammanfatta den som meditativt grotesk och sanslöst sadistisk, pÃ¥ ett typiskt japanskt vis. Och varför vill man se sÃ¥dana saker? Eftersom frÃ¥gan aldrig tidigare berört mig blev jag ställd. Situationen var smÃ¥tt avskyvärd. Jag kommer knappt ihÃ¥g vad jag svarade och det spelar egentligen ingen roll. FrÃ¥gan är öppen. Troligtvis har det att göra med ens egen dödlighet, att man vill förstÃ¥ nÃ¥gonting absurdt och omöjligt. För det kan väl inte bara vara sÃ¥ att man tycker om att se pÃ¥ vÃ¥ld, varuti ligger i sÃ¥ fall den egentliga attraktionskraften? Ã…terigen, frÃ¥gan är öppen.
Ps. det ska tilläggas att Audition för övrigt är en fantastisk film!