Skrattade ett kvävt, högt, skratt häromdagen dÃ¥ jag rÃ¥kade lägga märke till en minst sagt lustig sak under en av mina mÃ¥nga och lÃ¥nga tÃ¥gturer till jobbet. Framför mig sitter en ung herre klädd i rock och basker och ngn slags snusnäsduk, alltsÃ¥ en levande kulturbesatthet. Jag känner igen dem, jag har varit där själv för länge, länge, sedan. Och jag skäms, trots att det var minst 15 Ã¥r sedan sÃ¥ ryser jag fortfarande vid tanken pÃ¥ att jag var en av dem som tyckte att Göteborgs Filmfestival var viktig … Idag vet jag bättre. I alla fall, den här killen som jag tror mig förstÃ¥, som jag redan placerat i ett fack skenar plötsligt mot ett annat hÃ¥ll, ett anonymt sÃ¥dant, när han plockar upp en bok ur sin slitna, svarta, skinnväska (flagor som faller till golvet och stora metallspännen, ”sÃ¥klart” tänker jag). Och med denna bok blir han till en idol, en dokumentärfilmsidé att dö för. Boken handlar om Sean Penn!!! Det är en sk biografi!!! Den är tjock, minst 600 sidor, och pÃ¥ engelska!!! Vem läser en sÃ¥dan bok? SÃ¥ märkligt. Kan det vara en förklädnad? Han sÃ¥g lycklig ut. Sean Penn … En gÃ¥ng i tiden gift med Madonna.