Det vita slutet

Som cineast bör man vara medveten om följande: tiden kommer då man upptäcker den japanska extremisten Takashi Miike och följdaktigen ägnar en längre period åt att undersöka allt han gjort. Man blir aldrig den samma igen. Livet vidgas, förköttligas. Det finns i stort sett ingen som fascinerar så som denna man. Till att börja med så är han drygt 50 år gammal. Till att börja med 2 så har han hunnit med att göra mer än 50 filmer … Detta kan man, utan att skämmas, jämföra med Kubricks 12–13 filmer (beroende på hur man räknar) Skillnaden är den att Miike, procentuellt sett, har en betydligt högre kvalitetsribba. Och han blir aldrig tråkig! Ni som inte förstår vad jag pratar om kan börja med att ragga upp: Audition, Gozu, Ichi the Killer och Imprint (Masters of Horror).

Senaste alternativa postern till Eli Roth’s Hostel 2:

http://www.impawards.com/2007/hostel_part_ii_ver2.html

… vet ärligt talat inte vad jag ska tycka …

Roth som för övrigt blev såld på Miike för ett tag sedan och bad honom cameoa i Hostel. Vilket lett till att Tarantino (Exekutiv producent; Hostel) ska medverka i Miike’s senaste västernrulle Sukiyaki Western Django. Och nej jag är inte besatt av ultrakitschvåld à la Lions Gate, jag bara njuter en smula av den smarta och passionerade marknadsföringen. Känns på sätt och vis som att vara 15 igen, eller 13.