Jag lever. Men jag har inte hunnit med att blogga på över en vecka. Inte för att jag tror att någon har saknat mig eller ens märkt att jag varit borta, men det har i alla fall varit fullt upp här från morgon till kväll.
Dylankonserten förra helgen var ruggigt bra. Casinokvällen dagen innan var minst lika underhållande. Pausen efter det, i början på denna vecka, var välbehövd mellanlandning innan påskfirandet på Gotland. Där befinner jag mig nu, mellan påskägg och bufféer på solen och vindarnas ö och rosornas stad. I Visby, mitt andra hem. Här växte jag upp. Här har jag haft filmkvällar med udda teman och sett premiär efter premiär på Röda Kvarn eller Hansa. Jag minns när jag svettade mig igenom Armageddon eftersom luftkonditioneringen inte fungerade på Röda Kvarn. Eller den gången min mamma, jag och min bror fick springa från den ena biografen till den andra eftersom jag stoppades i dörren på Den Siste Mohikanen. Jag var för ung och vi hade gått fel. Här i min hemstad väcktes ett tidigt filmintresse. Ett som inte ser ut att få så mycket att bita i denna helg dock. Men på måndag, då reser vi hemåt igen och då ska jag se till att april blir en riktigt bra månad som plockar upp mycket av det som mars inte innehöll i filmväg. Tills dess, Glad påsk!
