Visst kan ålderns vår på många sätt och vis tolkas som sorglig och visst stämmer dessa tolkningar oftast. Det är då man blir lite extra vemodig, det är då man bara måste proppa i sig lite skön Italo-Crime (Live like a cop, die like a man) och sluta umgås med unga människor, särdeles de smarta. Man gråter av att inte riktigt kunna uppskatta hög musik som förr. På konserter tex, kan de inte spela lite tystare, så man hör orkestern. Annars är det ok att bli gammal, förhoppningsvis kommer jag att leva ett tag till, få sola mina rynkor uti glansen av ett medelhav, någonstans där nere vid Mallorca. Kanske kommer jag fira min 40-års dag med Kubb, Martini och grisfest. Det hade väl varit toppen!