Manusarbetet av min senaste film fortgår med fart och spänst. Dock väljer jag att inte publicera ngt manusutdrag den här gången. Jag väljer detta av rädsla för stöld! Eller, förlåt, det där lät väl hårt. Men jag är mycket medveten om internets egentliga uppsåt och det är inte av godo. Cyberrymden bjuder på två saker: lösaktighet och frosseri. Det bästa av två världar. Man bör vara rädd, man ska vara ödmjuk. Men så mycket kan jag säga att det kommer att bli en farlig film, en levande intelligentia utan vare sig rädsla eller kärlek.
Uppsnappat: hörde att Vincent Gallo är i farten igen, skönt att inte The Brown Bunny incidenten hindrat honom från att fortsätta producera egocentrerade fantasier. Och nu måste jag ta och se Buffalo 66 igen, samt lyssna på soundtracket som är fenomenalt. Och om ni inte förstod det, när ni såg den, så är The Brown Bunny riktigt bra. Slutscenen (ni vet den där orala biten) är nödvändig och fullkomliggör filmen.
Martin Munthe (Hjärta av sten, Camp slaughter) avslöjar här att han planerar en film om Alisteir Crowley. Hmm … Jag älskar verkligen personer som Munthe (inte det han gör). Han godtar inte ngn form av förlust, han verkar inte kunna ta motgångar, då han inte erkänner dem. Han bara kör på med film efter film som alla sågas in till benet. Respekt! Och Hjärta av sten var ju trots allt rätt lustig. Allan Svensson som ryskhatande förvirrad polis är … fascinerande.