Länge leve den snälla zombien

Efter Shaun of the Dead kommer nu nästa zombiekomedi, en kanadensisk film vid namn Fido. Den leker med tanken att människan tämjt zombien och har den som allmän hjälpreda. Zombies på ålderdomshemmen, förskolan och i kassan på ICA (eller den kanadensiska motsvarigheten då). Verkar både kul och störd! Bara trailern får en att längta efter en egen zombie. Man skulle kunna mata den med sopor, lära den roliga ord: som mamma, slå på den eller bara krama den, helst det senare. Och den skulle aldrig få vara ledsen och inte heller för nedgången. Kanske skulle den få följa med mig till Liseberg och åka Balder. När åldern faller på skulle den kunna få servera mig svala drycker eller byta min blöja. Dessvärre hade det nog aldrig fungerat så länge, för zombies blir nästan alltid skjutna med ett skott i hjärnan och om det inte är det så är det ett järnspett eller två. Synd.

Imorgon bär det av till lilla London, alltså GBG. Ska försöka hinna med att se minst en film om dagen, fika på Cigarren bada i ngt slags smutsigt algblommande vatten, få utslag, äta två bitar sill och dricka en massa vin utöver det jag kommer att dricka till maten vilket är minst tre glas. Glad midsommar!