Everybody Hates Short People – stÃ¥r det faktiskt … jag passerar den där lappen varje dag och vad man än tycker om den sÃ¥ tänker man pÃ¥ den … väldigt ofta. Stockholm är fullt av uppmaningar och kryptiska resonemang. Hade man varit galen och i behov av ett budskap, vilket som helst, sÃ¥ hade man lätt kunnat fÃ¥ ett, frÃ¥n självaste jävla Gud om man sÃ¥ velat! Efter att ha sett The Devil and Daniel Johnston en andra gÃ¥ng sÃ¥ gÃ¥r ens tankar igÃ¥ng pÃ¥ dylika saker, han sÃ¥g ju Satan i allt! Scenen där han predikar domedagen och religiös fundamentalism för arty-farty Sonic Youth fans är bland det jobbigaste som nÃ¥gonsin fastnat pÃ¥ band; obehagligt. Det är vad stora städer lockar fram; hysteri och nervös paranoia. Men det är ju ocksÃ¥ därför man väljer att bo i en storstad: tanken om ett ständigt underliggande kaos, som dÃ¥ och dÃ¥ gör sig synligt genom konfusa meddelanden som bara galningen inom oss kan tolka och den delen av oss vill vi ju inte uppmuntra.