Everybody Hates Short People – står det faktiskt … jag passerar den där lappen varje dag och vad man än tycker om den så tänker man på den … väldigt ofta. Stockholm är fullt av uppmaningar och kryptiska resonemang. Hade man varit galen och i behov av ett budskap, vilket som helst, så hade man lätt kunnat få ett, från självaste jävla Gud om man så velat! Efter att ha sett The Devil and Daniel Johnston en andra gång så går ens tankar igång på dylika saker, han såg ju Satan i allt! Scenen där han predikar domedagen och religiös fundamentalism för arty-farty Sonic Youth fans är bland det jobbigaste som någonsin fastnat på band; obehagligt. Det är vad stora städer lockar fram; hysteri och nervös paranoia. Men det är ju också därför man väljer att bo i en storstad: tanken om ett ständigt underliggande kaos, som då och då gör sig synligt genom konfusa meddelanden som bara galningen inom oss kan tolka och den delen av oss vill vi ju inte uppmuntra.