Kaffe med påtår

Är det inte lustigt att praktikanterna på McDonald’s aldrig hör mitt: en Cappucino tack. De uppfattar alla ord utom just dessa! Vissa gånger tvingas jag till att upprepa mitt en Cappucino tack flera gånger; tills att de förstår och en lättnad sprider sig. De vänder sig om, snurrar bort mot apparaten och gör vad de får betalt för. Vissa gör det snabbt andra (övriga 90 %) gör det … lite långsammare. Till slut får man iaf sin Cappucino, som står för majoriteten av mitt kaffeintag, (här kan du läsa mer om denna dryck). Annars dricker jag mest presskaffe, det är förbannat gott! En liten parentes: jag köper bara Cappucino och frukost på McDonalds, lägg detta på minnet tack! Och om någon som jobbar på McDonalds läser detta så vet ni vad nästa nyhetsbrev ska handla om.

Ska intervjua Lucifer Valentine idag eller imorgon. Det är alltså galenpannan bakom Slaughtered Vomit Dolls: en alldeles sinnessjuk film om en bulimisk flickas mardrömslika liv, alltid på gränsen till det overkliga, alltid för mycket av allt vi inte vill se. Vid första anblicken kan den, filmen, kanske te sig pubertal i sitt provokativa uttryck (här snackar vi alltså om en film inom genren vomit-gore), men den växer och blir (om man förmår sig till att se bakom den kladdiga ytan) både öm och sorglig … Intervjun kommer att handla mycket om Valentine som person men även om uppföljaren till SVD: Regoregitated Sacrifice.

Rekommenderar även dokumentären Deliver us from Evil, makalöst om pedofilism inom den katolska kyrkan och hur den till varje pris måste döljas från omvärlden. Notera att det är ett enstaka specifikt fall som tas upp.