God Jul

The bitch tour del 2 motsvarade inte alls mina förväntningar, egentligen så är det bara ett citat som kommer att stå sig (när tv-historia skall till att skrivas): Den här gången kommer man skratta med oss, inte åt oss (förlåt mig Linda). Avsnittets största brister låg i dess kvalitativa förbättringar. Det kan tyckas konstigt men behållningen med avsnitt 1 var ju just den undermåliga produktionen i sig: fotot var värdelöst, de sa roliga saker (jätteroliga!), Brinkenstjärna lockade till skratt när han hela tiden försökte ”fixa” Linda och Fadde var … Fadde. Del 2 var lite mer hot. Det verkar som om de anställt en betald redigerare, ordnat loss lite musik och tänkt dokusåpa för hela slanten. Dessa moderniteter (à la 90-tal) gjorde att relationerna blev lidandes, tråkigt, men jag kommer inte att ge upp ännu det är många avsnitt kvar. Och kanske rycker de upp sig, kanske är vi en klassiker, likt 3:ans Wannabe, på spåret.

Såg häromdagen om den dokumentära Gremlins (Joe Dante). En film för alla Stefan Jarl fans. Se den!