Ryan Gosling möter Anthony Hopkins i Fracture och är den som övertygar mest i en standardthriller som hör 90-talet till. Märkligt det där med att genres man trodde var döda alltid kommer tillbaka, sak samma med modetrender; det var väl ingen som hade förväntat sig spikes igen (förutom jag då). Fracture är en sådandär thriller som hade haft ett ”vi rekommenderar” klistermärke på sig om den släppts på video för 10 år sedan, en garant för lågmäld spänning à la Hitchcock (stackars Hitch). Hade jag vaknat på fel sida så hade nog ”feg” varit ordet som bäst beskrivit filmen. Dock känns allting bra idag, till och med svettningarna lyser med sin frånvaro, så jag nöjer mig med att ge den godkänt, en passande antikvitet till morgonkaffet. Och det kan ju även vara Hopkins sista strapats på vita duken, han ser bra sliten ut gubben, trist att han mest kommer bli ihågkommen för alla dessa Hannibalrullar när han har medverkat i filmer som Elefantmannen och Återstoden av dagen.