Dagens filmtips: Blades of Glory

Låt mig börja med att avslöja mitt agg gentemot människor utan spänst i handslaget. Det, agget, roar mig och går, om möjligt, att jämföra med mitt hjärtas cirkulation vid tanke på djupsinnigt våld på film. Det är kraftfullt, mäktigt och syresätter mitt liv så långt det går. Om ni tänker er ett avsnitt av (valfri tv-serie) och sedan ersätter det med aktuellt eller sportnytt … där sitter du med din nöt-och-bär påse, kaffet, det gröna äpplet och en längtan som fräter hål på all din tankeverksamhet och så … blir .. det . inget JÄVLA åka av! Så tycker jag om slappa handslag. Jag stötte på ett häromdagen, uhhh, det sitter i fortfarande; känslan av att dela en mossig kvists närvaro. Jag trodde att handen skulle gå sönder, visste inte hur jag skulle skaka den, så kantig och så slapp. Vad är grejen egentligen? Tyvärr kan ni inte maila er alla era funderingar då någon idiot med dålig hållning (innefattar självklart även kasst handslag) hackat sönder min mailadress så att jag inte längre kan logga in på den. Känns inte kul med tanke på att 15 års mail ligger sparade där. Du som har gjort detta: från och med nu står du högst upp på min 10 sidor långa svarta lista. Förvänta dig alltså inga julklappar.