Framtiden

Sensommaren och hösten börjar ordna upp sig nu med en hel del stora löften på filmfronten:

Sukiyaki Western Django, av Takashi Miike. Någon slags premiär blir det den 15e september, Sverige kanske får en chans på Stockholms Filmfestival, de brukar ju tycka att Miike är lite inne. Tarantino betalar tillbaka för Miikes cameo i Hostel genom att själv figurera i cowboysarhatt och hela den där grejen … vet inte riktigt vad jag tycker om det, Tarantino har gjort sjyssta saker men någon skådis är han ju inte (med vissa undantag).

Argento är tillbaka igen med Mother of Tears!!! Som skräckälskare gapar jag och slickar mina uppskurna sår tills att premiären blir av. Mother of Tears är, som ni kanske redan förstått, tredje och slutgiltiga filmen efter Suspiria och Inferno. Claudio Simonetti ligger bakom scoret och överraskar med att blanda in brittiska black metal bandet Cradle of Filth, falsett och vampyrism alltså. Även Argento har ju för vana att närvara Stockholms Filmfestival, fysiskt och filmmässigt, så vi får väl hoppas lite extra även där.

Shrooms – dumburksskadade tonåringar festar loss i skogen på magiska svampar och har oturen att stöta på en mordlysten psykopat. Låter som ett mindre helvete faktiskt …

Cronenberg är på gång med sin första film efter A History of Violence, Eastern Promises och det ser rätt bra ut, även om man saknar hans lite mer skruvade saker; speciellt då de mer perverterade sådana innefattandes ludna antenner och kroppsöppningar (där det inte borde finnas några). Cronenbergs har gjort mycket för världen, hans största bidrag torde dock vara Videodrome.

En reaktion på “Framtiden”

  1. Hej. Jag vill gärna länka den här bloggen från min filmblogg (den som är angiven som URL) säg ifrån i kommentar eller mail om du vill att jag ska ta bort länken.

Kommentarer inaktiverade.