Två Dagar i Paris bekräftar alla ens fördomar om frankrike och fransmän. Vad skönt, det är så ansträngande med frihet vad gäller tankar och åsikter. Filmen då? Den var rätt kul. Egentligen en vanlig romantisk komedi fast med ett uns arty eurokänsla över det hela. Julie Delpy har skön känsla för relationer, vad som skapar brytningar och komiken kändes naturlig och avslappnad. Adam Goldberg var grym som svartsjuk ömsom neurotisk och skulle mycket väl kunna spela Woody Allen i nästa Woody Allen film utan Woody Allen, som Kenneth Branagh i Celebrity då. Adam Goldberg kommer jag annars ihåg mest ifrån Linklaters Dazed and Confused, för övrigt en av mina favoritfilmer (Ben Affleck är … bra). Han spelar ungefär på samma sätt där och jag gillar det.
Scen från biograf Sture:
Jag: När kommer ni köra igång med 60 kronors visningarna igen då? (Sture hade tidigare som tradition att dagtid visa film för 60 kr)
Ung fjunig man i kassan: Nja, vi kör ju bara pensionärsvisningar nu.
Jag: Oj, då får man vänta i 40 år då alltså.
Ung fjunig man i kassan: …
Jag: Men fan vad man ska se på film då!
Ung fjunig man i kassan: …
Jag: Den som väntar på något gott.
Ung fjunig man i kassan: …
Eller som Will Ferrell i Melinda and Melinda..
Och vad tråkigt att alla inte uppskattar dynamiken i en gammal hederlig konversation. Haha. ”Välkommen tillbaka då” eller något liknande kunde han väl klämt ur sig i alla fall? Vart är världen på väg..