Jag har sett: Das Leben der Anderen
Jag har haft ögonen på denna omtalade Oscarsvinnare ändå sen min Oscarsupptakt i början på året, då jag tyvärr inte hann med den. Att den sen stal guldet från väldigt bra men ganska överskattade Pan’s Labyrinth gjorde mig inte mindre nyfiken. Men jag har inte kommit över den, som så mycket annat jag tänker på och pratar om i filmväg. Men förra helgen i Göteborg plockade min vän fram den när vi besökte en filmuthyrare och den blev det självklara valet i det annars väldigt tveksamma Dvd-utbudet.
En del av mig kan kanske ångra att det tog så lång tid för mig att ta mig till den här fantastiska debutfilmen av den fantastiska regissören med det fantastiska namnet – Florian Henckel von Donnersmarck. Samtidigt känns det mer som att den nu fick komma till mig istället vilket känns tacksamt eftersom den inte alls hade kommit till sin rätt bland all Oscarextravagans. Nu var jag mer öppen för det nedtonade (och ofrivilligt Roy Andersson inspirerade?), bildspråket och de stora skådespelarna i de små scenerna. Det är också en film som passar alldeles utmärkt när man sitter uppkrupen i en soffa i ett ruggigt Göteborg och känner sig lite dagen efter. Ulrich Mühe, som tragisk gick bort i cancer i juli i år, fullständigt tar över hela filmen och trots det kalla temat och de små gesterna bjuder den på oproportionerligt mycket värme och hjärta. Den bjuder på spänning mer än en gång och europeisk film visar återigen Hollywood att man kan bjuda publiken på en gripande och storslagen berättelse med relativt små medel och ett sparsmakat uttryck. Helt klart på topp 10 år 2007.
