Universitetet tar upp mer och mer av min tid samtidigt som det blir mörkare och mörkare ute. Detta gör det speciellt svårt att kunna motivera den förströelsen på två timmarna som en film oftast tar upp i schemat. Så jag söker istället min verklighetsflykt i någon av höstens många lysande TV-serier. Och det finns några absoluta måsten just nu. Californication, som min kollega också uppmärksammat, är David Duchovnys fantastiska comeback. Han är en desillusionerad ’writer who doesn’t write’ som hopplöst försöker få tillbaka sin före detta fru och agera förebild för sin tonårsdotter samtidigt som han försöker bekräfta sin tragiska existens i andras ögon, helst unga och kvinnliga. Det är smart och välskrivet och skapar en perfekt balans av torr humor och ekivok situationskomik.
Det andra måstet är lite mer självklart – Heroes. Jag behöver inte puffa mer för serien som alla pratar om, men se den inte för den relativt förutsägbara ploten eller de barnsliga superkrafterna. Se den istället för att fantastiska David Anders dyker upp i säsong två och återigen bevisar att han och redan Heroesetablerade Greg Grunberg var de två i särklass största ljuspunkterna i underbara serien Alias.
Dexter har jag tjatat om förut, och därför gör jag det igen. Se den från början på TV6 eller häng på andra säsongen i USA. Personligen tycker jag att de nya avsnitten innehåller det bästa Dexter har bjudit på hittills. Sanslöst bra.
De fjärde och kanske viktigaste måstet är 30 Rock. Höst betyder depression, så vi behöver humor. Ingen skapar bättre komik år 2007 än Tina Fey. Andra säsongen har dragit igång i USA precis och i första avsnittet får vi bland annat se Liz Lemon (Fey) göra en ofrivillig imitation (när hon gråter) av Jerry Seinfeld. I Seinfelds närvaro såklart. Priceless.
Mad Men blir nästa stopp. Ett drama om reklambyråer i 60-talets New York kan väl inte slå fel? Återkommer med en fullständig rapport.
