Titeln halverad – 1408 var enligt mitt tycke och smak endast halvbra. På riktigt alltså, första halvan av filmen var bra, sen spårade allt ur.
Jag hade sett fram emot att se en riktig skräckis på bio, där de är som bäst – bra ljud och varken kudde eller filt att gömma sig bakom. Och visst, det började bra, killen satt instängd i ett onskefullt hotellrum där vad som helst kunde hända. Pang! Ett fönster slår igen av sig själv. En vålnad dyker upp och försvinner. Jag satt på helspänn med godispåsen i ett krampaktigt tag, och pulsen var konstant hög. Allt kändes verkligt, trots oförklarliga händelser. Men när det efter ett tag i stället utvecklade sig till en enda stor hallucination blev jag besviken. Jag ville ju vara rädd hela tiden. Det är väl vad skräckfilmer går ut på…?