Kategori: Rörliga bilder

Jag såg en riktig rysare på bio förra veckan! Den var spännande från början till slut, ingen tvekan om saken. I övrigt var den förutsägbar, dåligt regisserad, lamt spelad och hade det värsta slutet man kan tänka sig… Vad jag såg? Jo, fotbollsmatchen mellan Sverige och Ryssland!

Att se en fotbollsmatch på bio var annars en häftig upplevelse. För det första, man får helt enkelt inte större tv än så! Vidare slipper man den stökiga stämningen på puben, och man slipper förödmjuka sig själv genom att somna i sin egen tv-soffa under en avgörande match…

Det var faktiskt häftig stämning i biosalongen, större delen av publiken hade (som sig bör) klätt sig blågult, och det tutades och skreks friskt genom hela matchen. Man behövde inte sitta tyst för en gångs skull helt enkelt. Och jag blev glad över att det var så blandade åldrar som sökt sig dit. Många barn kom med sina föräldrar, en hel del ungdomar kom i stora gäng, och så en och annan gubbe i 60-årsåldern som vågat sig på något nytt.

Men nog hade det varit en höjdare om våra gossar bara hade spelat fotboll i stället för sengångarboll… Då hade vi fått gå på bio ännu en gång, och se en ännu mer spännande kvartsfinal!

Finns det något som heter vårtrötthet? I så fall har jag det. Filmerna jag lånat och tänkt se hopar sig på soffbordet; Pans labyrint (velat se väldigt länge), Stardust (måste se om), Guldkompassen (lite nyfiken), och Djungelboken 2 (såklart) – fortfarande osedd. Men jag orkar ju inte, somnar som en klubbad så fort jag lägger mig tillrätta i soffan. Det känns bara onödigt att börja på en film.

Hur trötthet går ihop med våren och ljusare kvällar är en gåta. Men det finns en lösning – och den heter boxar. Inte filmboxar, utan boxar med tv-serier. Har upptäckt att ett avsnitt av en tv-serie är precis lagom att se innan man däckar! Just nu håller jag på att plöja igenom Star Trek – Borg collection. Kalla mig nörd, men stela karaktärer på äventyr ute i världsrymden är right up my alley!

Mitt nästa projekt blir att skaffa tv-serien V som jag älskade när jag var barn. Moderna tv-serier som Grey’s Anatomy eller Sex and the city som andra gillar och köper, är jag inte sugen på att se om. Har jag sett serien vet jag ju vem som blir ihop med vem, varför då köpa boxen och se alltihopa igen? Men när det gäller rymden och utomjordingar, ja då är jag såld… Kan inte förklara det.

Nu blir jag nästan rädd… Vem är jag, vad har jag gjort? Jag har haft mycket att göra de senaste veckorna, och inte haft ork att sitta vid datorn. Men jag har hela tiden haft mitt inlägg om filmen Varg i tankarna. Det var ett tag sedan jag såg den nu, men jag ville hemskt gärna skriva ner vad jag tyckte.
Döm om min förvåning när jag loggar in idag, och inlägget redan är publicerat! Jag måste ha befunnit mig i koma, för jag har inget som helst minne av att jag lagt in texten… Den är ju inte ens färdigskriven för guds skull.
Ibland skrämmer jag mig själv.

I onsdags släpptes Djungelboken 2 på dvd. Jag har aldrig lyckats se den filmen förut, inte heller läst boken, men nu ska jag äntligen få veta hur det går för min kära Mowgli! Sen ska jag växa upp.