Jag fortsätter att gräva lite bland mina minnen, och hittar ett annat biobesök i utlandet. Den här gången Skottland. Att gå på bio i Skottland skiljer sig inte nämnvärt mot att gå på bio i Sverige. Utom på en punkt – skottarna verkar vara väldans kissnödiga…
Vi såg Pirates of the Carribbean 2 i Glasgow sommaren 2006. Salongen var stor, och man kom in ungefär i mitthöjd. För att nå de nedre bänkraderna gick man i vanlig ordning längs väggen. Men för att komma till de övre raderna gick man inåt till mitten och sedan uppåt längs en mittgång. Vilket innebar att om man som jag, väljer hörnplatsen där mittgången möter gången ut till dörren, hamnar i en riktig trafikkorsning. (Idiot!)
Nu händer det ju ibland att folk köper dricka när de är på bio. Och det händer ju ibland att allt inte riktigt ryms i blåsan, så man måste gå på toaletten under filmens gång. I nödfall alltså, bara ibland, så man inte stör. Men jag svär på att jag aldrig varit med om dess like! Kissnödigare människor får man leta efter. Det var nästan konstant trafik kring min plats, ungefär som när man sitter längst bak i ett flygplan, där kön till toaletten är. Folk kom och gick hur nonchalant som helst, och jag började fundera om de var så att de hade te i sina muggar i stället för läsk, britter som de var.
Och jag är ju en sån som inte vill missa en enda kommentar när jag är på bio. Gud nåde den som pratar med mig, så jag förlorar koncentrationen! Här var det dock mer än några kommentarer som gick mig förbi ska jag säga. Men snäll som man är sitter man ju kvar. -Inte kan jag ju börja byta plats mitt i filmen, då stör jag ju alla andra…