Jag blev ”varnad” innan jag gick och såg Sweeney Todd för ett tag sedan:
-Vet du om att det är en musikal?!
-Jo, jag vet.
-Men alltså, det är en MUSIKAL!
-Eeh, jag vet, det är därför jag vill se den.
-Men det är en musikal, dom SJUNGER hela tiden!
-Mmm…
Jag anar att hon själv hade blivit tagen på sängkanten när filmen började…
Som sagt, jag var väl medveten om att de skulle sjunga. Men jag trodde nog inte att de skulle göra det så bra. Räcker det inte med att skådespelare har ett otroligt inspirerande yrke, mycket pengar, berömmelse, snygga pojkvänner och flickvänner – det verkar inte bättre än att alla kan sjunga också! Lite orättvist tycker jag. Jag skulle vara nöjd om jag bara hade en av de ovanstående. (Hoppa över flickvän dock.)
Filmen sen, ännu en underbar Tim Burton-skapelse, mörk och skruvad med härliga karaktärer. Jag satt bara och njöt, och kom fram till att jag nog måste börja samla på Tim Burtons filmer ändå. Han har sin egen stil, och den tilltalar mig verkligen. I sjungande form eller ej.