Hade väl egentligen inga större förväntningar på den nya Hulken filmen. Jag gick och såg den för att jag kunde vilket var litet av en miss. Filmen var så jävla tråkig, det enda som var bra var bilderna från brasiliens kåkstäder. Se om Ang Lees istället, där har vi en bra film!
När man som jag ser så otroligt mycket skit, 90 % av det jag ser är undermåligt, så är det desto roligare att avnjuta den kvalitativa delen, speciellt då man alltid blir så överraskad. Igår stod Marc Schoelermanns obducent indiethriller för kvällens överraskning. Tre minuter och så står jag där, bredbent, på filmens sida.
Vi får följa ett gäng unga nihilistiska patologer med en fallenhet för att begå det perfekta mordet, för att sedan också tävla i det. Rätt vriden film där man egentligen inte sympatiserar med ngn, alla är idioter med elitistiska förtecken. Detta presenteras redan i inledningen där man med två döingar parodierar Meg Ryan och Billy Crystals orgasmsamtal ifrån När Harry mötte Sally. Cyniskt och kallt, genialiskt.
Och så har Fabrice Du Welz äntligen, efter en djävulskt smärtsam försening, färdigställt sin första film efter The Ordeal. Filmen heter Vinyan och är Welzs internationella debut. Än så länge finns det bara en trailer att beskåda men jag tycker att det ser bra ut och filmen verkar gå i samma bisarra mollbefläckade stil som The Ordeal.
[youtube RuER0LJDZok]
Mer franskt. Detta årets Inside verkar krossa allt möjligt motstånd. Bloody Disgusting ger Martyrs 4,5 av 5 och är lyriska. Vågar man hoppas på Stockholms Filmfestival? Läs recensionen här.