Jag har inte skrivit på ett tag. Kände att jag höll på att bli mer digital än köttslig. Det är viktigt att hålla distansen till sitt bloggeriande. Även till sin läsarkrets skall avståndet hållas intakt. Jag är livrädd för att bli en man av folket, ni vet: åhh, där är den där bloggaren igen, tror han kan någonting om film. Häpp! Jo, integriteten är viktig. Se bara på hon den dära Blondinbella, ena sekunden en ordinär bloggare, andra sekunden är hon med i Let’s Dance och ska skriva Chic Lit. På tal om böcker så har språkelitisten Stefan Hammarén klapprat fram en mycket underhållande recension av min bok Dr. Schnaps Experimenterar i tidningen Alba. Går att läsa här. Intressant är att betyget lämnas i luften, alltså det är mycket svårt att förstå vad mannen ifråga egentligen tycker om boken (även om man i ärlighetens namn kan ana en viss negativism). Men bra är den iaf och den vandrar onekligen i samma spår som min bok, så att se den, recensionen, som något av en hyllning är väl knappast att gå överstyr.
Film också. Fick äntligen chansen att se The Poughkeepsie tapes. Skräckmockumentär i samma anda som S&Man. Polisen finner i jakten på en seriemördare, mördarens videobandssamling. På vilka han spelat in mord och andra bisarra hemskheter. Varvas med intervjuer och ”arkivfoto”. Hade inte skådespelarna vart under all kritik så hade filmen vart fantastisk, en mockumentär fungerar aldrig till 100% om inte skådisarna imponerar fullt ut, nu är den bara bra. Men mördarens privata filmer tenderar att gnaga sönder vissa nerver hos en, de är utsökt störda och vittnar om en regimässig skärpa, åt det lite mer skeva hållet.
Sist av allt en fråga: färgkorrigeras Daniel Craigs ögon? De gnistrar overkligt blått.