Festivalrapport nummer 3

Duncan Jones ”Moon”, en film där Sam Rockwell blir mÃ¥ngalen och börjar hallucinera. Med Ziggy Stardust i Ã¥tanke är det är inte helt oväntat att David Bowies son väljer att göra en sci-fi. I likhet med en klassiker i samma genre finns ombord pÃ¥ rymdflottan en dator, men till skillnad frÃ¥n Hal i ”2001” är Kevin Spaceys Gerty en snäll robot som enbart vill allas väl.

AlltsÃ¥ handlar inte ”Moon” om hur det kan gÃ¥ när artificiell intelligens blir maktlysten och sätter käppar i mänsklighetens hjul. Istället tar filmen lite oväntat upp marxistiska teman som arbetaren och dennes roll i samhället. Och den tar upp ämnet pÃ¥ ett intressant sätt, och dessutom beundrar jag Jones för att han vÃ¥gar använda sig av nÃ¥got sÃ¥ smutskastat och oseriöst som ”comic reliefs”.

En film som inte använder sig av ”comic reliefs” är Polytechnique, en film om en skolmassaker som ägde rum i Montreal Ã¥r 1989. Regissören Denis Villeneuve visar stor respekt till detta svÃ¥ra ämne, och i jämförelse med Gus Van Sants ”Elephant” finns här en nÃ¥got bättre kvinnosyn.

Filmens första hälft är nästan genialisk, men när filmen på en smörig gitarrslinga drar iväg för att visa massakerns efterverkningar blir den tyvärr mindre intressant. Detta beror förmodligen på att man hade räknat med att få några svar, frågor eller teorier om ämnet, vilket helt lämnas ut sidan för nästan meningslösa karaktärsporträtt.
Men ”Polytechnique” är värd att ses bara för den första hälften, och den är dessutom sjukt snygg med det svartvita fotot som mÃ¥lar upp ett kargt och snöfyllt Toronto som bebos av nÃ¥gra karaktärer som skildras med samma ömhet oavsett om de är offer eller gärningsmän. X4E2AF94NR7V