Judd Apatow brukar hyllas för hans sätt att gestalta manlig sexualitet. Den eminenta Hynek Pallas skrev om det i hans recension av ”Funny People” på SVD, där han särskilt underströk hur Apatow använder ord som ”dick”, ”cock” och ”penis” för att ”kommentera manlig osäkerhet”. Må så vara, men jag tror att man kan gräva djupare i ämnet än så.
Och jag ger mig själv rätt i det antagandet eftersom det är just det vi kan se i Lynn Sheltons ”Humpday”. En film om två vänner som under alkoholosande omständigheter bestämmer sig för att spela in en porrfilm tillsammans. I huvudrollerna ser vi mumblecore-regissören Mark Duplass och skådespelaren Joshua Leonard, och i deras ansikten kan vi inte bara spåra en manlig sexualitet i kris, utan även identitetsfrågor som har med klass och livsstil att göra.
”Humpday” är förmodligen festivalens hitintills roligaste film. Jag satt och halvlog under visningen, när jag inte vara upptagen med att skratta ikapp med resten av publiken som även ärade en frånvarande Shelton med spontana applåder.
I dessa dagar när independent inte längre betyder independent har jag kommit på en teori om att man kan räkna ut hur independent en film är beroende på hur lång filmens tack till-lista är. ”Humpday” har en lång lista med personer som tackas, ”The Girlfriend Experience” har en kortare eller ingen alls, om jag minns rätt. Men filmen är såklart inte sämre för det.
Steven Soderberghs näst senaste film tar också upp sex och samlevnad. Men här kretsar historien kring Chelsea, en prostituerad som utöver sexuella tjänster även erbjuder kunderna tiden före och efter sexet. Alltså, drinken och middagen innan, och natten och frukosten efter.
Runt henne kretsar förra årets valkampanj som slåss med finanskrisen som det hetaste samtalsämnet. Effekterna av en ständig ångest och rädsla har en stark närvaro i filmen, det är det enda som torskarna diskuterar med Chelsea som förvandlas till en knullbar klagomur. Och mot vår förmodade vilja, tvingas vi sympatisera med Chelsea trots att hon aldrig explicit får den offerroll som vanligtvis ges till prostituerade, och detta är ett modigt drag som Soderbergh förmodligen plockat upp från Jean-Luc Godard, som gjorde samma sak i flertalet av hans sextiotalsfilmer. Jag antar att Sasha Grey, som spelar Chelsea, hade mer än ett finger med i spelet. Till vardags livnär hon sig som porrskådis, vilket ger oss ännu en dimension att utforska i detta mångbottnade lilla underverk.