Festivalrapport nummer 4

Judd Apatow brukar hyllas för hans sätt att gestalta manlig sexualitet. Den eminenta Hynek Pallas skrev om det i hans recension av ”Funny People” på SVD, där han särskilt underströk hur Apatow använder ord som ”dick”, ”cock” och ”penis” för att ”kommentera manlig osäkerhet”. Må så vara, men jag tror att man kan gräva djupare i ämnet än så.

Och jag ger mig själv rätt i det antagandet eftersom det är just det vi kan se i Lynn Sheltons ”Humpday”. En film om två vänner som under alkoholosande omständigheter bestämmer sig för att spela in en porrfilm tillsammans. I huvudrollerna ser vi mumblecore-regissören Mark Duplass och skådespelaren Joshua Leonard, och i deras ansikten kan vi inte bara spåra en manlig sexualitet i kris, utan även identitetsfrågor som har med klass och livsstil att göra.

”Humpday” är förmodligen festivalens hitintills roligaste film. Jag satt och halvlog under visningen, när jag inte vara upptagen med att skratta ikapp med resten av publiken som även ärade en frånvarande Shelton med spontana applåder.

I dessa dagar när independent inte längre betyder independent har jag kommit på en teori om att man kan räkna ut hur independent en film är beroende på hur lång filmens tack till-lista är. ”Humpday” har en lång lista med personer som tackas, ”The Girlfriend Experience” har en kortare eller ingen alls, om jag minns rätt. Men filmen är såklart inte sämre för det.

Steven Soderberghs näst senaste film tar också upp sex och samlevnad. Men här kretsar historien kring Chelsea, en prostituerad som utöver sexuella tjänster även erbjuder kunderna tiden före och efter sexet. Alltså, drinken och middagen innan, och natten och frukosten efter.

Runt henne kretsar förra årets valkampanj som slåss med finanskrisen som det hetaste samtalsämnet. Effekterna av en ständig ångest och rädsla har en stark närvaro i filmen, det är det enda som torskarna diskuterar med Chelsea som förvandlas till en knullbar klagomur. Och mot vår förmodade vilja, tvingas vi sympatisera med Chelsea trots att hon aldrig explicit får den offerroll som vanligtvis ges till prostituerade, och detta är ett modigt drag som Soderbergh förmodligen plockat upp från Jean-Luc Godard, som gjorde samma sak i flertalet av hans sextiotalsfilmer. Jag antar att Sasha Grey, som spelar Chelsea, hade mer än ett finger med i spelet. Till vardags livnär hon sig som porrskådis, vilket ger oss ännu en dimension att utforska i detta mångbottnade lilla underverk.

Nästa steg för RED – nu kommer EPIC-X

RED. Foto: Red.com Inc.

RED, filmkameran som omdefinierat digital filmproduktion, närmar sig nästa steg efter den första modellen RED ONE. Idag meddelade Jim Jannard, företagets förgrundsfigur och vd, att kameran RED EPIC-X S35 kommer att finnas i en betaversion senare i år.

RED ONE var kameran som slog HD på käften rejält med en bild uppbyggd av 4 000 linjer, jämförbart med 35mm fotografisk film. RED EPIC-X S35 har 5 000 linjer.

Här är alla upplösningar i den nya MYSTERIUM-X 5K sensorn:

5K (2:1) vid 1-100fps
4K (2:1) vid 1-125fps
Quad HD vid 1-120fps
3K (2:1) vid 1-160fps
2K (2:1) vid 1-250fps
1080p (nedskalat från full frame) vid 1-60fps

Alla detaljer finns i Jim Jannards inlägg på RED:s användarforum.

De första EPIC-X-kamerorna kommer att släppas i en mycket begränsad upplaga till de främsta hardcore-användarna av den ursprungliga RED ONE. Dessa tidiga köpare kommer att få personlig support och även vd Jannards privata mobilnummer.

Sedan kommer kamerorna släppas i olika steg tills den färdiga versionen är klar att levereras någon gång under 2010. Priset då blir 28 000 dollar för själva kamerahuset, eller hjärnan som RED kallar den. Sedan kan köparna bygga ut kameran med den sökare, objektiv, lagringsmedia, batterier etcetera de väljer att använda.

Många stora filmer har redan spelats in med RED:s teknik. Bland dessa finns Steven Soderberghs ”Che” och ”The Informant”, ”Beyond a Reasonable Doubt” med Michael Douglas och ”Angels & Demons” med Tom Hanks. Fler filmer med bildexempel hittar du här.

Mer info: www.red.com och Wikipedia.