Kategori: Berlinale 2007

Jag älskar det svenska rökförbudet! Hemma i Sverige tänker man inte så mycket på det, rökfritt har blivit en självklarhet på bara något år. I Berlin blir man dock varse hur jobbigt det var före förbudet. Här röks det överallt – på biografen (tack och lov inte i själva salongen), på caféer, restauranger och i hotellkorridoren. Journalisterna, som jag måste umgås med på nära håll, sitter dessutom och röker samtidigt som de knappar på sin powerbookar. När jag kommer hem till Sverige kommer jag säkert att få abstinens…

Det är inte alla presskonferenser som är lika populära. Undertecknad kom i någorlunda god tid till presskonferensen med Julie Delpy. Fastän den skulle börja inom tio minuter var det lätt att få en plats på andra raden (den första är reserverad för fotografer). Visst drar franska och tyska (även Daniel Brühl var där) filmmakare journalister, men i jämförelse med amerikanska dito är det en milsvidd skillnad.

Presskonferensen med Robert De Niro och Matt Damon (samt tyska Martina Gedeck) är schemalagd precis efter Julie Delpys, så jag sitter kvar på min plats. Bra idé visar det sig. Runt tjugo minuter innan presskonferensen ska börja strömmar journalisterna in. Mina stolsgrannar har lämnat sina väskor på stolarna för att besöka toaletten och jag får åtskilliga gånger förklara att de är upptagna och att jag inte bara försöker hålla dem för kompisar. Snart är salen riktigt, riktigt fullpackad. Folk står och sitter överallt. Till och med gångarna mellan stolsektionerna är fyllda. En gammal dam, säkert i 80-års åldern, som satt sig på första stolsraden blir bryskt ivägkörd av en stressad fotograf (raden är ju deras…).

När äntligen presskonferensen kommer igång märker man en skillnad från dito evenemang i Cannes. Här är frågorna faktiskt något mer intelligenta. Kanske beror det på kylan? Eller på att det inte är riktigt lika många cocktailpartyn här…

Julie Delpy är kanske mest känd för filmerna Bara en natt (Before Sunrise) och Bara en dag (Before Sunset), där hon spelade mot Ethan Hawke. I höst kommer hennes Deux jours à Paris, som hon såväl regisserar som spelar en av huvudrollerna i, till svenska biografer.

På en presskonferens i Berlin berättade hon och skådespelaren Daniel Brühl om sitt arbete med filmen. Vi återkommer med en längre text, men bjuder på ett smakprov i form av ett par bilder från konferensen.

Regissören/skådespelerskan Julie Delpy.

Skådespelaren Daniel Brühl och regissören/skådespelerskan Julie Delpy.

Foto: Esbjörn Guwallius © 2007 Film.nu

Vi bjuder på ett bildspecial från presskonferensen med Robert De Niro, Matt Damon och Martina Gedeck. En längre text kommer senare idag (eller i morgon, beroende på ett pressat schema). The Good Shepard får svensk biopremiär den 2 mars.

Journalisterna väntar på De Niro & co

Spänd väntan bland fotograferna.

En tom stol väntar på Matt Damon.

Huvudpersonerna har anlänt – skådespelarna Matt Damon, Martina Gedeck och regissören Robert De Niro

Robert De Niro.

Matt Damon.

Dags att säga hej då.

Robert De Niro börjar bli otålig – nu är det verkligen dags att gå.

Martina Gedeck lämnar presskonferensen tillsammans med Matt Damon och Robert De Niro.

Foto: Esbjörn Guwallius © 2007 Film.nu.

Skådespelarna Christian Oliver och Cate Blanchett, och regissören Steven Soderbergh.

Steven Soderberghs nya film ”The Good German”. Året är 1945, platsen Berlin. Kriget är precis över. Journalisten Jake Geismer (George Clooney) intresserar sig för en mordhistoria som både amerikanska och sovjetiska myndigheter helst vill låta falla i glömska.

Filmen inte bara utspelar sig 1945, den är inspelad med den kamerateknik som var tillgänglig på den tiden. Även filmaffischen är som tagen från 40-talets filmer.

Men ibland hade skådespelarna svårt att anpassa sig till 40-talets spelsätt. Då fanns det till exempel ingen plats för ironi i filmerna.
– Jag fick förklara för dem att det var nödvändigt att agera på ett visst sätt. Om det kändes konstigt, då gjorde de rätt, säger Steven Soderbergh.

Hälften av jobbet var att lista ut hur det skulle se ut visuellt, den andra halvan var att fundera ut hur man kunde göra det ekonomiskt hållbart. Filmteamet fick lära sig att luras på samma sätt som de gjorde på den tiden då filmen utspelar sig.
– Jag fick förklara för produktionsdesignern exakt hur bilden skulle beskäras, för vi hade inte råd att bygga upp miljön som skulle komma att hamna utanför filmrutan, säger Soderbergh och fortsätter:

– Det är väldigt många trasiga fönsterrutor på husen i filmen. Att krossa rutor kan bli väldigt dyrt, och tidskrävande. En av mina medarbetare kom på att man kunde klippa till svart filt i den form man vill att rutan ska vara krossad och placera det på fönstren – och på film ser det om som om fönstret är krossat. Det sparade oss en massa pengar. Vi lärde oss massa olika trick medan vi spelade in filmen.

Se en kort sekvens från presskonferensen – Klicka här!