På TheAlanSmithees har en fortsatt diskussion kring Nya Cinemateket pågått. Visserligen är det bara jag som diskuterar, men vem som helst är varmt välkommen att haka på. Precis som jag sagt fler än en gång har Cinemateket har blivit tråkigt på senaste tiden. Men det finns såklart ändå ett par filmer som jag vill tipsa om. Nedan följer en lista med fem filmer och en eller två anledningar till varför dessa bör ses.
Flickorna i Rochefort
Detta är den ultimata Demy-filmen, vilket också innebär att det är den ultimata musikalfilmen. Den är jättelång, jättestor, jätteglad och jättebra. Om ni gillar färgerna i Paraplyerna kommer ni att tappa hakan över vad Demys 70-mm-kamera fångat i Flickorna. Det gula, babyblå, rosa och orangea färgen flödar nästintill ut från bilden. Och dessutom finns här både Catherine Deneuve och Gene Kelly. En god vän till mig lade märke till att jag satt och log filmen igenom förra gången den visades. Och det kommer jag förmodligen göra nästa gång också.
Kvinna utan samvete
Barbara Stanwyck har blivit något av en favorit hos mig den senaste tiden. Och jag antar att detta ska vara hennes paradroll. Här spelar hon en lömsk blondin som grundlurar stackars Fred MacMurray. Billy Wilder visste vad bra dialog var, vilket inte bara syns i hans komedier, utan även i de lite mörkare filmerna.
Flickorna
I Vera Chytilovás Daisies verkar filmens två (kvinnliga) protagonister veta exakt vad de inte vill, men i Mai Zetterlings Flickorna vet de exakt vad de vill, och är inte rädda över att säga det heller. I detta feministiska mästerverk får mustiga män som Erland Josephson och Gunnar Björnstrand på käften av bl.a. Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom.
Barry Lyndon
Vi vet att televisionen inte är det bästa sättet att se film på. Speciellt inte en film som enbart är ljussatt med levande ljus och/eller solljus. Nej, en sådan film ska man se på biografen. Jag hade lika gärna kunna tipsat om 2001, men Barry Lyndon har antagligen färre personer sett. Och det är något vi bör ändra på.
Eyes Wide Shut
Detsamma gäller Kubricks sista film. Nu har Eyes Wide Shut ändå ett rätt gott anseende, i alla fall i mina kretsar, men den tas sällan upp när folk snackar Kubrick. Om detta beror på Tom Cruises medverkan eller något annat vet jag inte. Men denna djupdykning i det mänskliga psyket tillhör en av mina Kubrickfavoriter. Och om man ser på hans filmografi säger det en hel del faktiskt.