En handfull filmer från Cinematekets Aprilprogram

TheAlanSmithees har en fortsatt diskussion kring Nya Cinemateket pågått. Visserligen är det bara jag som diskuterar, men vem som helst är varmt välkommen att haka på. Precis som jag sagt fler än en gång har Cinemateket har blivit tråkigt på senaste tiden. Men det finns såklart ändå ett par filmer som jag vill tipsa om. Nedan följer en lista med fem filmer och en eller två anledningar till varför dessa bör ses.

Flickorna i Rochefort
Detta är den ultimata Demy-filmen, vilket också innebär att det är den ultimata musikalfilmen. Den är jättelång, jättestor, jätteglad och jättebra. Om ni gillar färgerna i Paraplyerna kommer ni att tappa hakan över vad Demys 70-mm-kamera fångat i Flickorna. Det gula, babyblå, rosa och orangea färgen flödar nästintill ut från bilden. Och dessutom finns här både Catherine Deneuve och Gene Kelly. En god vän till mig lade märke till att jag satt och log filmen igenom förra gången den visades. Och det kommer jag förmodligen göra nästa gång också.

Kvinna utan samvete
Barbara Stanwyck har blivit något av en favorit hos mig den senaste tiden. Och jag antar att detta ska vara hennes paradroll. Här spelar hon en lömsk blondin som grundlurar stackars Fred MacMurray. Billy Wilder visste vad bra dialog var, vilket inte bara syns i hans komedier, utan även i de lite mörkare filmerna.

Flickorna
I Vera Chytilovás Daisies verkar filmens två (kvinnliga) protagonister veta exakt vad de inte vill, men i Mai Zetterlings Flickorna vet de exakt vad de vill, och är inte rädda över att säga det heller. I detta feministiska mästerverk får mustiga män som Erland Josephson och Gunnar Björnstrand på käften av bl.a. Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom.

Barry Lyndon
Vi vet att televisionen inte är det bästa sättet att se film på. Speciellt inte en film som enbart är ljussatt med levande ljus och/eller solljus. Nej, en sådan film ska man se på biografen. Jag hade lika gärna kunna tipsat om 2001, men Barry Lyndon har antagligen färre personer sett. Och det är något vi bör ändra på.

Eyes Wide Shut
Detsamma gäller Kubricks sista film. Nu har Eyes Wide Shut ändå ett rätt gott anseende, i alla fall i mina kretsar, men den tas sällan upp när folk snackar Kubrick. Om detta beror på Tom Cruises medverkan eller något annat vet jag inte. Men denna djupdykning i det mänskliga psyket tillhör en av mina Kubrickfavoriter. Och om man ser på hans filmografi säger det en hel del faktiskt.

Sju filmer ur Cinematekets Novemberprogram man inte bör missa

Först och främst vill jag be om ursäkt för detta 6 dagar försenade inlägget. Jag har inga bra ursäkter, så jag hoppar över det och fortsätter till det mer essentiella. Nedan följer 7 filmer jag tycker man måste se.

Down by Law
Två av världshistoriens bästa musiker, John Lurie och Tom Waits spelar tillsammans med Roberto Benigni en trio som av en eller annan anledning kastas i New Orleans fängelse. Därefter följer en vild flykt där de tre filosoferar/bråkar/retas/samsas och till slut, blir vänner. Down by Law är en av Jarmuschs roligaste filmer och trots att den kanske inte är lika intressant som t.ex. Ghost Dog, tycker jag definitivt att den är en av hans bästa filmer.

Den Sjunde Kontinenten
Optimisten Michael Haneke är som vanligt lika glad i hågen när han låter en familj begå kollektivt självmord. Den Tredje Kontinenten kanske kan vara en av de dystraste filmer jag någonsin sett, dock bör Haneke få lite credd för att han här inte är lika manipulativ som han ibland kan vara.

Lola
Två av mina finaste Cinemateketstunder har jag upplevt i samband med Jacques Demys filmer, och just därför vill jag rekommendera Lola, trots att jag inte sett den.

Hiroshima min älskade
Alain Resnais samarbete med Marguerite Duras var kanske ett av filmhistoriens största genidrag, tillsammans med Resnais samarbete med Alain Robbe-Grillet, såklart. Hiroshima mon amour är en otroligt vacker och poetisk film om två av värdshistoriens hemskaste gärningar, atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Duras dialog och närbilderna på karaktärernas kroppar är två viktiga komponenter i detta mästerverk.

Fail Safe
Sidney Lumets Fail Safe släpptes nästan samtidigt som Kubricks Dr. Strangelove, vilket var mycket olyckligt. Alla strålkastare riktades mot Doktorn vilket gjorde att alltför få såg en av Lumets allra bästa filmer. Och en av Henry Fondas allra bästa filmer. Och en av Walter Matthaus allra bästa filmer.

Solaris
Jag har inte sett en enda Andrej Tarkovskijfilm på jättelänge, bortsett från Ivans Barndom som visades på Cinemateket för ett tag sedan. Dessutom är mitt minne alltför dåligt för att jag ska kunna ha något vettigt att säga om någon av Tarkovskijs filmer, därför rekommenderar jag den som jag tyckte var bäst för sisådär fyra år sedan. Men denna rekommendation står jag inte bakom, ifall någon vill ifrågasätta mig.

Atomic Cafe
Vad gör du om någon plötsligt börjar släppa atombomber på ditt hus? Detta och mycket mer får du veta om du går och ser Atomic Cafe, som är ett mycket viktigt (och mycket roligt) tidsdokument om en era som tyvärr fortfarande existerar.