Sju filmer ur Cinematekets Novemberprogram man inte bör missa

Först och främst vill jag be om ursäkt för detta 6 dagar försenade inlägget. Jag har inga bra ursäkter, så jag hoppar över det och fortsätter till det mer essentiella. Nedan följer 7 filmer jag tycker man måste se.

Down by Law
Två av världshistoriens bästa musiker, John Lurie och Tom Waits spelar tillsammans med Roberto Benigni en trio som av en eller annan anledning kastas i New Orleans fängelse. Därefter följer en vild flykt där de tre filosoferar/bråkar/retas/samsas och till slut, blir vänner. Down by Law är en av Jarmuschs roligaste filmer och trots att den kanske inte är lika intressant som t.ex. Ghost Dog, tycker jag definitivt att den är en av hans bästa filmer.

Den Sjunde Kontinenten
Optimisten Michael Haneke är som vanligt lika glad i hågen när han låter en familj begå kollektivt självmord. Den Tredje Kontinenten kanske kan vara en av de dystraste filmer jag någonsin sett, dock bör Haneke få lite credd för att han här inte är lika manipulativ som han ibland kan vara.

Lola
Två av mina finaste Cinemateketstunder har jag upplevt i samband med Jacques Demys filmer, och just därför vill jag rekommendera Lola, trots att jag inte sett den.

Hiroshima min älskade
Alain Resnais samarbete med Marguerite Duras var kanske ett av filmhistoriens största genidrag, tillsammans med Resnais samarbete med Alain Robbe-Grillet, såklart. Hiroshima mon amour är en otroligt vacker och poetisk film om två av värdshistoriens hemskaste gärningar, atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Duras dialog och närbilderna på karaktärernas kroppar är två viktiga komponenter i detta mästerverk.

Fail Safe
Sidney Lumets Fail Safe släpptes nästan samtidigt som Kubricks Dr. Strangelove, vilket var mycket olyckligt. Alla strålkastare riktades mot Doktorn vilket gjorde att alltför få såg en av Lumets allra bästa filmer. Och en av Henry Fondas allra bästa filmer. Och en av Walter Matthaus allra bästa filmer.

Solaris
Jag har inte sett en enda Andrej Tarkovskijfilm på jättelänge, bortsett från Ivans Barndom som visades på Cinemateket för ett tag sedan. Dessutom är mitt minne alltför dåligt för att jag ska kunna ha något vettigt att säga om någon av Tarkovskijs filmer, därför rekommenderar jag den som jag tyckte var bäst för sisådär fyra år sedan. Men denna rekommendation står jag inte bakom, ifall någon vill ifrågasätta mig.

Atomic Cafe
Vad gör du om någon plötsligt börjar släppa atombomber på ditt hus? Detta och mycket mer får du veta om du går och ser Atomic Cafe, som är ett mycket viktigt (och mycket roligt) tidsdokument om en era som tyvärr fortfarande existerar.

Satansbratens cinemateketprogram

Ny månad, nytt cinemateketprogram. Självklart lyckas Cinemateket inte överträffa deras förra program. Detta beror dock mer på att det är hälften så många filmer som visas, och inte på själva filmvalen.

Fassbinder-retrospektivet fortsätter sedan förra månaden och vi bjuds här på några av hans allra bästa filmer, men också några av de lite sämre. Till den första kategorin räknar jag Katzelmacher, Götter der pest men framförallt Die Niklashauser fahrt. Till den andra räknar jag Der amerikanische soldat och Rio das mortes. Satansbraten placerar vi mellan dessa två kategorier och Wildwechsel kan jag inte placera någonstans eftersom jag inte har sett den.

Vi bjuds även på ett Sophia Loren-retrospektiv. Av de filmer som ingår där har jag bara sett Ettore Scolas En alldeles särskild dag som är en alldeles strålande film. Jag ser dock mest fram emot de senare Vittorio De Sica-filmerna där Loren medverkar, men även Anthony Manns El Cid och Charlie Chaplins sista film Grevinnan från Hong Kong med en cast som inte går av för hackor. Smaka bara på dessa saftiga namn: Loren, Brando,Tippi Hedren och Chaplin himself.

Utöver dessa två retrospektiv visas även If…. Lindsay Andersons anarkistiska skolfilm (alltså en anarkistisk film om en skola och inte en anarkistisk film som Anderson gjorde när han gick i skola) där några uppkäftiga ungar, med Malcolm McDowell i spetsen, massakrerar det brittiska skolsystemet.
I samband med dramatens Ingmar Bergman-festival visas en av gubbens favoritfilmer Körkarlen. Det roliga med denna visning är filmkopian är ny och att den ackompanjeras av reguljären Matti Bye som denna gång har tagit med sig två extramusikanter, Kristian Holmgren och Lotta Johansson. Detta lär bli något alldeles extra och bör ej missas.

Dirk Bogarde var en mäktig skådespelare som av undertecknad en gång beskrevs som ”de intellektuellas Sean Connery”. Jag vet inte riktigt hur klockren den beskrivningen är, men faktumet att han är en av englands coolaste skådespelare kvarstår.
Vi kan se Bogarde i Alain Resnais Ödets hand där han spelar mot Ellen Burstyn. Jag själv har inte sett denna film men rekommenderar den ändå. Resnais har en tendens att vara väldigt intressant oavsett vad man tycker om hans filmer.

När jag listade de filmerna jag såg mest fram emot som skulle ha premiär detta år fann vi Lars Von Triers Antichrist, som Cinemateket visar den 27 maj. Jag vet tyvärr nästan ingenting om resterande filmer. Ni får helt enkelt leta upp information om dessa på annan plats.
Cinemateket tar ett sjukt långt sommaruppehåll (14 maj-17 augusti) och även fast filmerna som visas i augusti redan är bestämda så väljer jag att återkomma med mina värdeomdömen om dessa när hösten närmar sig och de är litet mer aktuella.

Lev väl!