Up to date

Har tagit mig an några av de filmer som det pratas (eller kommer pratas) mycket om 2007:

Blades of Glory
Har mer känts som ett nödvändigt ont efter allt prat och alla småputtriga trailers som fladdrat förbi. Jag visste att jag inte skulle älska den och trodde mig faktiskt till och med kunna avsky den rätt mycket. Men jag kunde inte avsky den. Jag tror visserligen att jag hade lagt ribban ordentligt lågt, men den har ändå något visst som man kan dra lite på smilbanden åt. Ungefär på samma korkade sätt som Dodgeball, som jag inte heller gillar men ändå kan vila ögonen på någon timme. Jag skulle aldrig rekommendera någon att se Blades of Glory, men jag blev ändå positivt överraskad. Sen har vi problemet med Jon Heder också. Jag tror faktiskt att han helt saknar talang och karisma. En inte helt lyckad kombination om man är skådespelare. Stackaren.

Superbad
Tack vare att jag har ett plastkort med Sveriges största (och snart enda?) biografkedjas initialer på kunde jag i förra veckan hämta ut två gratisbiljetter till den smaklösa lilla komedin Supersugen. Efter att ha sett trailern och hört en hel del om den i samband med Knocked Up var jag ändå ganska sugen på två timmar i mörkret med Michael Cera och Jonah Hill. Jag ångrade snabbt de tankarna och är nu lite sur över att jag brände ordet ”överidiotiskt” på 300 i ett inlägg för en tid sen. Denna film tar nämligen idiotiskt till en helt ny nivå. Det är så over the top att man inte riktigt vet vad man ska göra i biostolen. Samtidigt finns det inbäddat några riktigt gulliga scener som räddar den från att vara ett totalt bottennapp. Men den ligger ändå där och krälar och ser dum ut. Ytterligare en film ni inte behöver se.

Zodiac
Och så slutligen en film som jag verkligen har sett fram emot. David Fincher gör alltid bra filmer (enda undantaget är Panic Room som inte ens Forest Whitaker kunde rädda) så jag hade verkligen höga förväntningar på Zodiac. Och Fincher levererar, det gör han. Fast kanske inte på det sätt som vi vid det här laget vant oss vid. Formen är riktigt snygg, precis som vanligt, även om han leker betydligt mindre med den än i både Fight Club och Se7en. Rollistan är så full av kapabla skådespelare att man funderar över hur den samtidigt kan vara så välgjord och estetisk och ändå bara kosta en bit över 400 miljoner. Kan kanske bero på att Robert Downey Junior dök upp och spelade sig själv utan att ta bra betalt?

För att handla om en ökänd seriemördare är det en väldigt dialogdriven film. Men stämningen är ändå riktigt tät och spänningen håller i sig genom nästan hela filmen. Men den är för lång, vilket är ett väldigt vanligt fenomen bland många filmer idag. Under två timmar av Fincherfeeling och jag hade varit helnöjd. Två och en halvtimme och jag skruvar på mig mer än en gång. Den förblir ett hett tips för den som vill njuta av ett hyfsat intensivt thrillerdrama, som i sina bästa stunder faktiskt snuddar vid All the President’s Men, men den var inte alls den film som jag hade hört så mycket fint om och antagligen hoppats alldeles för mycket på.

dvoted2

Man kan ju undra varför min film Min Bror ställs i skymundan på sidan dvoted.net, inga kommentarer, snabbt nedflyttad, behandlad som skit. Eller så undrar man inte utan tar saker och ting för givet. Det är nämligen så att filmsverige styrs av idioter och fega kräk som är rädda för en ny framtid, de blir generade när någonting nytt och spektakulärt presenteras för dem. Addera till detta självklara ett antal grupper av hängivna hangarounds och det faktum att jag som kreatör förkastar och hatar allt vad de står för och du har en hel säck full med giltiga och giftiga skäl. Ställ er sedan även frågan: vilka står bakom dvoted? Kommentarer överflödiga!

Fin film

Med andan i halsen och en glass i handen inväntar jag Filmkrönikan. Filmkrönikan med Navid Modiri och Andrea Reuter. Man kan ju alltid hoppas …

Nicolas Roegs genomsuveräna Don’t look now var tydligen inte tillräckligt bra, suck, en ny version är på gång och kan bomhotas ngn gång runt 2009. Varför kan de inte ge fan i att pilla på gamla klassiker? Kan de inte göra om filmer som Gothica istället, ingen hade stört sig på det. Hade jag fått göra om en film så hade det blivit Knocked up, den hade sett ungefär likadan ut fast med kanske ytterligare 3 gravida kvinnor och inklipp från Junior.

——————

Nu har jag sett Filmkrönikan. Bra? Nja, tyvärr.

Det är frågan om

Remaken av Hanekes Funny Games är ett faktum, det är bara att acceptera. Kanske blir det till och med en bra film, valet av regissör (Michael Haneke) talar för, trailern talar delvis mot. Den känns lite väl säljande och när man klämmer in ord som sensual mitt i allting så tappar åtminstone jag en stor del av hoppet. Det ryktas även om en hel del omstruktureringer från originalets sida sett, tex så ska den klassiska tillbakaspolningsscenen vara väck, även slutet sägs vara omgjort … Jag kommer ihåg när jag bevittnade den nordiska premiären av Funny Games på Göteborgs Filmfestival. Jag delade kvällen med min kära vän Egge. Vi visste att det skulle bli tungt. Vi hade sett Bennys Video.

I en fullpackad biograf var vi sedan med om vad som fortfarande känns som den ultimata terrorfilmen. Mer än så faktiskt, Funny Games arbetade för denna genre såsom Deodato (Cannibal Holocaust) för kannibalfilmen. Jag hade aldrig varit med om någonting liknande. Funny Games är en överjävlig beta till film, den svärmar bortom duken och in i din hjärna, förbryllar och upprör. Hur kan någonting som inte är på riktigt vara så elakt och kallt?

Min vän Egge

egge.jpg

Min vän Egge sysslar med en del obegripliga saker, bl a så är han besatt av örnar. Vem är inte det tänker ni? Ja, jag är det då inte i alla fall. Det ligger någonting däst över ett tvång som har med fåglar att göra

Min vän är med i Unga Örnar, utöver detta så jagar han småvilt tillsammans med en örn, den tillhör inte honom, den är bara inhyrd.

Tanken är att även jag en gång skall skaffa mig en hobby.