FILM.NU Bloggarkivet

William Friedkin skulle ha kunnat vara ännu en för mig bortglömd regissör, ni vet: han den där som gjorde The Exorcist och The French Connection men som sedan försvann ner i ett träsk av högst mediokra thrillers (minns The Hunted, Rules of Engagement). Lyckligtvis har hans senaste film Bug ändrat på detta. Jag minns att trailern inte imponerade på mig. Nu när jag sett filmen så förstår jag varför – den var missvisande, man försökte att sälja in en ljummen sommarskräckis när det i själva verket handlar om ngn slags pjäs med paranoida idéer i fokus. Ingen mainstreamrulle alltså.

Ashley Judd och Michael Shannon spelar två sorgsna själar utanför det ordinära livets ramar. Hon sysslar med porr, knark och har mist sitt barn. Han har arbetat som försökskanin för militären och fått insekter inpumpade i blodet. Eller? Till en början vet man inte hur det ligger till egentligen. Och man bryr sig inte heller då relationen mellan Judd och Shannon står i centrum. Diskbänksskräck för hela slanten. Interiören begränsas till ett trashigt hotellrum med kulisskänslor, vilket bara förstärker den solkiga känslan. Huvudkaraktärerna ser verkligen för sorgliga ut och jag har aldrig sett Ashley Judd spela så här bra. Lite sex blir det också mellan de båda. Come here boy, även det är härligt realistiskt, på ett sopgubbeaktigt sätt. Som om Harmony Korine regisserat. Lååånga slemtrådar mellan bröstvårtor och läppar blir det!

Bug är årets överraskning.

Vad säger man egentligen till grannfolk man möter i väntan på hissen? Så här kanske:

Jag: Och det är bra eller?
Granne: Jooo …
Jag: Och det nappar bra eller?
Granne: …

Sedan tar det slut, vi har ingenting mer att säga varandra.

Neighborhood Watch spelar på den grannskräck vi alla känner och drar den dessutom till sin spets. I korthet: Ett ungt par terroriseras av psykotisk granne som börjar med att förgifta deras inflyttningschoklad och fortsätter med att operera på dem (ska tilläggas att Adrian är självlärd). Emellanåt hinner han även med att onanera genom att köra ett finger in och ut ur sin mage samtidigt som han bearbetar sitt … mittenframparti med … nålar. Magstarkt men också rätt roligt mellan varven!

Jag tror att jag kan tillföra ännu en fiende till min lista, vet inte riktigt hur det går till egentligen men jag tror att det har med missförstånd att göra. Hoppas bara att det löser sig. Men det är inte bara upp till mig, eller?

Toppar kvällen med sköna Torso från 1973, DVD släpp från Njuta Films: Studio S. Sergio Martino kunde få till det så jävla bra när han bara ville. Vilken stämning alltså och musiken. Dock inte bättre än den psykedeliska All the Colors of the Dark, där fungerar allt som det ska. Torso har en del effektmissar som drar ned betyget en aning.

Rätt sugen på att se James Wans Death Sentence. Kevin Bacon har någonting i blicken som inte inbjuder till valfrihet. Sedan är ju också filmer där folk bara ger igen som fan nästan alltid bra. För länge, länge, sedan, innan ni var födda och jag var medelålders var det Michael Douglas som gav igen i Falling Down. Jag minns hur besviken jag blev på att filmen inte bara handlade om just detta utan även om försoning och pappaliv … ryktet säger att Death Sentence inte begår det misstaget.

Jag vill inte vara din fiende, jag vill vara din vän. Misstänk mig ej, jag är oskyldig.

Vad som började som en digital dröm.

Jag bara älskar fransk skräck, allt de tar i blöder gott och länge. Kommande Frontier (s) verkar hur bra som helst: kannibalistiska nynazister … verkar annars gå i samma stil som Switchblade Romance, vad gäller ton och stil. Fransoserna har någonting alltså, någonting stort är på väg att hända där borta i landet bortom tyskland och det har inte med mat att göra.

En massa nya halvfärdiga klipp från Zombies Halloween-film ligger nu uppe (här) bara att njuta alltså. Men jag måste erkänna att det inte ser riktigt lika bra ut som jag förväntat mig.