Tackar dig, pojke eller flicka, man eller kvinna eller djur, för presenten du så anonymt härligt hotmailade över till mig på självaste julafton (Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal). Som gensvar kommer du att få valfri tungkyss levererad rakt in i din mun: kall, varm, ljummen eller extra såsig. Bara så att du vet, jag tänker på dig och dig kan nästan vara vem som helst, det enda jag har är en IP adress till ett konto i Amazonas … Knarklangare kanske? Det spelar ingen roll, du är för alltid min vän, eller slav. Puss!
Min önskelista
Är det korrekt att säga sisåhär: juletider är den bästa av tider? Nja, jag vet inte. Till och börja med så är julen en kristen högtid, något som slår an en smutsig klang i mitt sataniska svarta hjärta, fortsättningsvis så handlar julen mest om barn, barn, barn och inte särdeles mycket om mig, mig, mig, vilket ju är tråkigt. För det tredje så får jag fan aldrig vad jag vill ha i julklapp. Det har gått så långt att jag slutat önska mig någonting, så jag slipper bli så besviken. Men, för dig (eller kanske er?) stackars läsare har jag beslutat mig för att göra ett undantag. Det hade varit förbannat kul att få Ain’t it Cool News – skribenten Verns bok Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal i brevlådan någon gång under julen. Enligt Weird-Science-Per är den fantastisk och varför skulle den inte vara det, allt talar ju för det. Framför allt så ligger tydligen fokus på de 201 filmer som gått direkt till DVD och vägrats biodistribution; Seagals egna små pärlor …
Förresten så har jag äntligen fått till en intervju med min barndomsidol Jörg Buttgereit (Nekromantik, Der Todesking) så snart bär det av till Berlin för lite snack om döden, stympningar och nekrofili. Underbart.
Dagens djur: tomte
På tal om ingenting
Liljeholmen har tagit sig an ett stort lass med alkoholister, varav en av dem (böljande mage, periodvis skäggstubb, urtvättad keps utan flärp), du vet vem du är, idag erbjöd mig munsex. Huruvida mitt svar blev ja eller nej är upp till dig och din fantasi, men jag kan säga sisåhär: beslutet var inte särdeles svårt.
Angående Thomas Quick dokumentären som visades i veckan, var det inte väldigt roligt att se honom rekonstruera mordet på de två holländarna? Det finns många sätt att mörda ett tält på men Thomas visade nog det överlägset sämsta … Och nej, seriemördare är inte roliga, men galna gubbpsykopater som går till björnattack är det.
Dagen djur: bonde
Märkligt filmfenomen
Ok, nu blir det lite virrigt, men ändå roligt. Rob Zombie ska tydligen regissera Halloween 2. Alltså uppföljaren till hans egen Halloween, som ju är en ”remake” av Carpenters original från 1978. Filmen går under arbetsnamnet H2 och kommer ta vid där Zombies ”remake” slutade. Huruvida H2 kommer att ha någonting med Rick Rosenthals Halloween 2, 1982, har inte framgått ännu men antagligen kommer Zombie att försöka göra en helt egen film.
Det här är ett nytt fenomen, jag kan bara komma på ett tidigare fall: The Hills Have Eyes 1977 (Wes Craven), The Hills Have Eyes 2 1985 (Wes Craven) / The Hills Have Eyes 2006 (Alexandre Aja), The Hills Have Eyes 2 2007 (Martin Weisz). Mycket märkligt. Det känns lite grann som om Hollywoods motor puttrar sådär lite lagom och inte mycket mer än så …
Akut seriesaknad!
Så kulminerade då Dexter s.3 i vad som bara måste ha varit ett personifierat antiklimax, inte för att avsnittet i sig var dåligt utan för att alla tillsammans inte riktigt överträffade vare sig s.1 eller s.2. Och vad gäller den första säsongen så är glappet stooort. Näe, han får ta sig i kragen och leverera ytterligare och mer rejält i vad som komma skall. En framtid som egentligen inte bådar särdeles gott men som man ändock ser fram emot; en trygghet man njuter av att gå hand i hand med. Dexter har kommit mig väldigt nära, hans inre monologer, humorn, med vilken skicklighet Michael C Hall växlar mellan mördare och strategisk familjefar. Dexter är mannen som lärt sig att agera som en människa men som egentligen bara bär dennes ytliga drag, hans inre kategoriserar sig som rovdjur. Så låt oss hoppas på en blandning mellan alla tre tidigare säsonger: nybyggaranda, sexuell oskärpa och morbid såpa. Då blir det toppen!
Samtidigt som Dexter avslutats sörjer jag även Mad Men och Sons of Anarchy. Mad Men’s framtid står skriven i stjärnorna, pengar-pengar-pengar, medans SOA är klar för vidare eskapader och man längtar! Bästa serien på länge.