Lyckliga Slut och Svartvita Tankar – FILM.NU Bloggarkivet

Bröderna Lejonhjärta, Generation Y

Jag har i flera år försökt få Svenska Filminstitutet att investera i en engelsktextad version av Olle Hellboms Bröderna Lejonhjärta (1977) så att vi kan visa den på den biograf jag arbetar på i London, Rio Cinema.

På en fest på Cannes Filmfestival läcktes nyheten att Tomas Alfredson (Låt Den Rätta Komma In och Tinker Tailor Soldier Spy) tillsammans med Peter ”Piodor” Gustavsson har köpt rättigheterna till Astrid Lindgrens älskade historia Bröderna Lejonhjärta. Så nu kanske min önskan kommer att uppfyllas ändå?

Men som det 80-talsbarn jag är, har jag vuxit upp med Olle Hellboms version och jag är livrädd för att bli besviken på den nya.

Därför skriver jag härmed ett öppet brev till Tomas och Piodor, där jag ger dem en direkt marknadsundersökning på vad en som barn (och senare även som vuxen) älskar med den magiska versionen från -77:

1. Musiken.
Ingen kommer kunna göra det bättre, så det är lika bra att använda orginalmusiken.

2. Frisyrerna.
De feminina frisyrerna gjorde att även flickor kunde relatera till Skorpan och Jonathan.
Ta dina skådisar till samma frisör som du tog Kåre till. Men gärna lite gulligt självfall på det.

3. Ett riktigt monster.
Jag kan inte beskriva hur livrädd jag var för Katla. Att hon rörde sig helt skevt förstärkte känslan av ett vidrigt vidunder.
Så jag ber Er, ta inte den enkla vägen och gör ett digitalt monster. Jag vill se ett monster av kött och blod och paper mache och ELD!
Och riktig, blubbande gegga dessutom.

4. Den svenska liberalismen, vårt kulturarv.
Jag vill ha flöjtspel och nakna pojkar som fiskar tillsammans!

Jag känner mig kluven på följande punkter:

5. Språket.
Svenska är ju vackert. Och undertexter hjälper barn att utveckla läsning och stavning av det egna språket och det öppnar öronen för nya språk.
Men, tyvärr är ju nationer med engelska som huvudspråk väldigt insnöade på att motverka just detta och Amerika kommer förmodligen göra en engelsk version hur som helst. Men en svensk film på engelska skulle kunna motverka detta.

6. Tengil.
Personligen är jag trött på att se De Onda representerade i svarta dräkter på film. Medan hjältarna är vita eller färgglada. Det är ett koncept som är djupt förankrat i vårt undermedvetna vid det här lagret och vore inte Nangijala ett tidlöst samhälle skulle jag hellre se Tengil i grå kostym med slips. (Fast då är vi ju mer inne på Michael Ende-territorium.)
Och Tengils mantel och plym är självfallet ett måste!

Den som vill skriva under mitt öppna brev till Tomas Alfredson kan kommentera härunder med egna förslag.

Slutligen Tomas och Piodor, så anmäler jag mig härmed som intresserad av en regi- eller produktionsassistentposition om ni vill ha ytterligare hjälp. Eller om ni behöver ett engelskt samproduktionsbolag, så kan mitt Happy Endings Produktions Ltd låna ett lillfinger i Astrids ära.

PS: Grattis Sverige och Loreen, fett gjort!

Sveriges Internationella Kortfilmsvecka

Min och Kolbeinn Karlssons film Den Svarta Sjön (se trailer här) tävlar i den Svenska tävlingssektionen på Uppsala Internationella Kortfilmfestival, 24 – 30 oktober.

Kom och se den när den visas i program nr 4 på Slottsbiografen den 25/10 klockan 17 samt den 29/10 klockan 11.

Vinner vi, kvalificerar filmen att nomineras till en Oscar. Övertyga juryn och du blir tackad i sluttexterna – Whoop, tänk er äran – och vi lovar att dra med dig till Hollywood för att arbeta din charm även på The Academy!

Drar till med vår fina filmaffisch igen, för jag känner mig som en stolt mamma:

Jag älskar Kortfilmfestivalen i Uppsala!
Främst för att de gav vår tidigare produktion Att Sova och Drömma om Mat ett hedersomnämnande, men också för att jag hyser stor respekt för en festival som har hyllat kortfilmsformatet i så många som trettio år. Sen att jag själv jobbade som voluntär för festivalen som tonåring, är ytterligare en grund till min kärleksförklaring.

Uppsalas Kortfilmfestival har varit en del av hela mitt självständiga liv – från fattig mediastudent i Uppsala till fattig kortfilmskapare i London idag – och jag är inte nöjd förrän jag har ett retrospektiv där någon gång i framtiden.

Hey Ho, Heathrow!

Har de två senaste dagarna låst biografen själv här i London. Även fast det är en huvudgata, så är det rätt så ödsligt på kvällen när barerna har kastat ut sina kunder och håller privata fester med dämpat ljus bakom låsta dörrar.
Det är en himla underlig känsla man får när man släcker ner en stor biograf och vandrar omkring i mörkret helt själv. Jag kan tycka att gamla hus är läskiga när det är tyst och mörkt, men en tom 100-årig biograf, med alla dess konstiga ljud, gör att jag tror jag ser spöken i varje hörn. Sen upp för gatan, hem till min lilla mysiga, skumma gränd.

Väl hemma så försöker jag verkligen övertyga mig själv att det vore klokt att packa inför morgonens flyg till New York, men jag känner ett sådant enormt behov av att skriva detta. Det kallas att prokrastinera och det är precis det jag gör.

Om några timmar sitter jag alltså på flyget till New York, förmodligen med en tom väska förutom en massa DVD:er och några klädesplagg.

Till helgen får vi se om jag lyckas ta mig till den amerikanska södern eller inte. Det återstår att se. Här kan man hjälpa mig att få lift i alla fall!

På onsdag visas dessutom mina filmer i New York, vilket känns *inandning* superkul. Det blir som en soloshow med bara Happy Endings produktioner, på den lokala baren i området där jag kommer bo, Greenpoint i Brooklyn. Detta event kan man sprida om man känner folk – som känner folk – i New York.

Kom och supporta, den som kan!

Världsturnén fortsätter! Nu har vi bara Sydamerika, Afrika, Australien och Antarktis kvar att erövra. (Jag är lite förstörd efter år av RISK-spelande.)

Flykten från New York – till den amerikanska södern

Min och Kolbeinns första film, Att Sova och Drömma om Mat, kommer visas på The Light Factory Contemporary Museum of Photography and Film i Charlotte, North Carolina – medan jag är i New York!

Så, jag är därför lockad att styra ihop en helamerikansk road trip mellan New York – Charlotte, NC nästa helg, runt den 13 – 14:e maj.

Om någon råkar känna någon som kan hjälpa till med detta, hjälp oss att styra ihop något. Här finns ett facebook-event att sprida med vinden.

Ta mig med dig!

Cannske inte

Det blir inget Cannes för mig i år. Satsar hellre på att leta upp alternativa konstscener i New York. Finanshajarna, eliten och champagnen lär ju finnas kvar att återvända till i framtiden, om jag så skulle vilja. Men just nu känns det ointressant.

En annan anledning till att bryta min Cannes-tradition, var att vi fick in vår dokumentärfilm Suburban Madness på vårt favoritsubstitut för Cannes, nämligen KAN Film Festival i Wroław, Polen.

Förutom den visningen den 4:e maj, så har vår andra film med Kolbeinn Karlsson inlett en slags synkroniserad världsturné den här veckan.

5:e maj: Kolbeinn Karlssons mystiska bilder på Stadsbiblioteket, Stockholm
Utställningen, som är en del av seriemässan SPX11, invigs den 5 maj kl 18:00 med ett samtal mellan konstnären och bibliotekarien Patrik Schylström.
Kolbeinn Karlssons tecknade filmer visas tillsammans med suggestiv musik, samt kostymer från hans performance till och med den 27:e maj.

6:e maj: Urban Nomad Film Fest, Taiwan
Vi är med i programmet som hyllar DIY konst. Och det är något vi verkligen kan skriva under på.

6:e maj: Lilla Ukraina, Valla Torg, Stockholm
Kvällen börjar med vår animerade kortfilm, Den Svarta Sjön, med musik av Kallioinia. Kallioinia kommer även att senare under kvällen premiärspela sitt nya liveset!
(Utöver det kommer Agnes Mercedes och Tired Tape Machine att spela live, Rigas firar släppet av sin nya singel, Make It Rain, och tar med sig vännen och Kolbeinns storebror, Nya Sampan, för att spela skivor under resten av kvällen.) Viktigt: Anmäl er på www.lillaukraina.org för inträde.

6 – 7:e maj: VideoGud, Magasinet, Falun
Tävlingsbidragen är inte offentliggjorda på hemsidan ännu, men med så få dagar kvar tills festivalen så riskerar jag att missleda er. Om vår film inte är med bland tävlingsbidragen i Klassen för yrkesverksamma, så lär ni åtminstone få se ett par ännu bättre filmer.

Senare i maj har vi eventuellt flera visningar, både i England och Amerika. Så om allt går enligt planerna så har hjulen börjat snurra på den här världsturnén.