Eva-Marie Elg
Av Emie
I Lyckliga Slut och Svartvita Tankar beskriver jag mina vardagliga funderingar kring filmer och berÀttar om mitt liv som filmskapare och bioarbetare.

Klippt och klistrat, utan Ctrl

Produktionen av den andra animationsfilmen jag gör med serietecknaren Kolbeinn Karlsson Àr klar. Nu ÄterstÄr redigering och ljudproduktion. Vilket innebÀr att vi Àr glada om filmen Àr fÀrdig före jul.

Kolbeinn beskrev vĂ„rt förra projekt Att Sova och Drömma om Mat som ”att föda en vattenbuffel”. Det var i sjĂ€lva verket ingenting mot den hĂ€r produktionen. Symboliken lĂ€mnar jag Ă„t Kolbeinn, men ni kan ju försöka förestĂ€lla er nĂ„got vĂ€rre.

Jag har inte slöjdat och pysslat sĂ„ hĂ€r mycket sen jag gjorde en ‘Det Ă€r okay att va gay’-vimpel till Roskilde 2001. Men resultatet ser riktigt fint ut! (Och det Ă€r verkligen en motpol till Pixars 3D-ideal.) Se hĂ€r bara:

För den som vill ha ett smakprov innan en trailer finns, kan lÀsa Kolbeinns ursprungliga ide i serieformat i Babian nr 11.

DokumentĂ€ren Suburban Madness som jag producerade i fjol har haft en hel del framgĂ„ngar, med visningar pĂ„ flera filmfestivaler i Brasilien, Tyskland, Spanien och Slovenien. Woohoo! Nu behöver vi bara vinna lite priser för att fĂ„ tillbaka en brĂ„kdel av vĂ„ra utlĂ€gg…

Just ja, jag söker en svensk producent för framtida produktioner. KÀnner du dig manad, skriv din motivering och erfarenhet till ilove(a)happyendingsproductions.co.uk

GÄ med i facebook-gruppen sÄ bjuds du in till privatvisningen av Den Svarta Sjön, nÀr den vÀl Àr klar.

 
 

Glad midsommar!

Idag Ă€r det ingen som firar nĂ„gonting hĂ€r i London… som inte har med fotboll eller tennis att göra.
Men imorgon! DĂ„ ska vi ha ett svenskt midsommarfirande – mitt första pĂ„ flera Ă„r!
MidsommarstÄng Àr i produktion och vin ligger pÄ kylning.

Det blir som en liten förfest inför min tvÄ mÄnaders lÄnga Sverigevistelse hÀrnÀst. Jag och Kolbeinn Karlsson har nÀmligen fÄtt produktionsstöd av Film i Dalarna plus bidrag frÄn Film i Uppland till att göra Ànnu en animationsfilm tillsammans. SÄ det blir en svensk sommar för mig med filmning, festande och familjen. (Förhoppningsvis min familj och inte ett nytt hagelgevÀrsdrama med Familjen.)

Festandet kommer ske pÄ SkankaLoss i Gagnef, sÄ vi ses dÀr.

Men innan Sverige sÄ har jag blivit inbjuden till mitt egna retrospektiv av Happy Endings-produktioner pÄ Notting Hill Visual Arts festivalen! Det blir alltsÄ en samling av de kortfilmer och korta dokumentÀrer som jag gjort och det programmet kommer sarkastiskt kallas The Happy Hour. Ironin ligger i att ingen av mina produktioner Àr komedier, sÄ det kommer bli den galnaste, konstigaste och mest deprimerande Roliga timme nÄgonsin.

NĂ€r jag Ă€ndĂ„ Ă€r inne pĂ„ Roliga Timmen – och nu syftar jag förstĂ„s pĂ„ skolĂ€mnet och inte ‘billiga drinkar’-timmen – sĂ„ var det dĂ€r mitt intresse för teater och film först vĂ€cktes. Varenda vecka hade vi gjort en ny pjĂ€s och varje höst förvĂ€ntade sig klasskamraterna en film frĂ„n sommaren. SĂ„ medan jag har ordet vill jag sĂ€ga: Bevara de estetiska Ă€mnena i skolschemat, om det Ă€r nĂ„gon som försöker göra motsatsen.

Ha en trevlig midsommar idag sÄ ska jag försöka ha en sÄdan imorgon.

Emie

 
 

Lugnet efter Cannes

Minnet av Cannes friska havslukt och smaken av Camembert kÀnns lika avlÀgset som en dröm man inte riktigt kan minnas nÀr man vaknat.

Försökte mig pĂ„ att spendera en stillsam eftermiddag i parken under Londons vĂ€rmebölja, som en hĂ€rlig övergĂ„ng mellan Cannes och London. Men den avslutades tvĂ€rt med skottlossning mellan tvĂ„ ungdomsgĂ€ng, som resulterade i en kille skjuten i ryggen samt polis- och ambulanshelikoptrar som landar mitt i parken bland folkmassan och picknickar. (Pappa, jag vet vad du tĂ€nker. Men du vet att samma sak hĂ€nde mig hemma i BorlĂ€nge pĂ„ nyĂ„rsafton 2001 dĂ„ Familjen sköt en kille runt hörnet med ett avsĂ„gat hagelgevĂ€r. Antingen Ă€r det nĂ„gon konstig dragningskraft mellan mig och vapen eller sĂ„ Ă€r det stĂ€ndiga pĂ„minnelser att vĂ€rlden kan – och bör – förbĂ€ttras pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt.) Hur som helst sĂ„ vaknade jag tvĂ€rt upp ur min Cannes-trans och jag insĂ„g Ă€n en gĂ„ng hur skört livet Ă€r, nĂ€r jag lĂ„g dĂ€r pĂ„ mage, utifall det skulle komma ett extra skott. Har inget intresse av att dö i förtid.

Tillbaka i tryggheten pĂ„ biografen Rio i östra London sĂ„g jag Lebanon, som Ă€r den bĂ€sta krigsfilm jag sett. HĂ€r finns det inga hjĂ€ltar, bara mĂ€nniskor som reagerar som mĂ€nniskor och försöker agera som hjĂ€ltar. Jag har aldrig varit med om krig (gatuvĂ„ld i Hackney och BorlĂ€nge Ă€r sĂ„ nĂ€ra jag nĂ„gonsin kommit krig), tack o lov, men jag pratade med en brittisk fd kvinnlig soldat om att jag tyckte den kĂ€ndes vĂ€ldigt trovĂ€rdig och hon instĂ€mde. Tanken pĂ„ att hela ens omgivning – ens hem, ens favoritplats och staden man bor i – plötsligt skulle bli bombad frĂ„n ovan och kvar av allt som man Ă€lskat finns bara en massa damm, grus och döda mĂ€nniskor, som förmodligen Ă€r dina grannar och familjemedlemmar. Det finns sĂ„ mycket saker som Ă€r för svĂ„ra att förstĂ„ eller ens förestĂ€lla sig, men det Ă€r nog en av de vĂ€rsta.

Det Àr sÄ konstigt att tÀnka sig att just Hackney, dÀr jag bor i London, jÀmnades nÀstan helt med marken under andra vÀrldskriget. Vi pÄ Rio har tillsammans med Hackneys filmarkiv satt ihop ett program med arkivfilmer frÄn 1940 till 1970-talet, filmade i kommunen, som vi har visat för allmÀnheten och nu senast för skolbarnen.

En annan dag hade en skola hyrt biografen för poesifilmvisning som skolbarnen hade arbetat med under vĂ„ren. Det kĂ€ndes lite som en skolavslutning, men istĂ€llet för ‘den blomstertid nu kommer’ sĂ„ beatboxade 10-Ă„ringarna. De framförde vĂ€rldens vackraste estradpoesi, med berĂ€ttelser om sina bakgrunder frĂ„n krigsdrabbade lĂ€nder till att finna styrka i att vara annorlunda och om att förlora familjemedlemmar. De hade Ă€ven fĂ„tt lĂ„na kameror och gjort videodagböcker, vilket verkligen öppnade mina ögon. Det var sĂ„ hĂ€rligt att fĂ„ ta del av deras vardag genom att se in i deras hem. TvĂ„ av dessa videodagböcker var dedikerade till en bror respektive till en vĂ€n som avlidit, otroligt smĂ€rtsamt. Jag hoppas att dessa skolbarn tar det de lĂ€rt sig om filmkonst och poesi till sig sĂ„ att det ger dem styrka att stĂ„ emot gĂ€ngverksamhet och vĂ„ld, som uppenbarligen Ă€r svĂ„rt att undvika idag.

FrÄn glamouren i Cannes till ett inlÀgg om vÄld, krig och död. Men det tillhör ju livet det ocksÄ, tyvÀrr.

FÄr vÀl muntra upp stÀmningen med att bjuda in er till en testvisning av den film som jag skrivit och regisserat. The Theory visas för första gÄngen pÄ lördag den 29:e maj i London. KÀnner ni nÄgon som befinner sig i London dÄ sÄ kan ni tipsa om detta.

Eventet pÄ facebook.

 
 

Cannes 2010 IV

Nu kunde jag lugnt lĂ€mna festivalen bakom mig för i Ă„r, för jag har Ă€ntligen upplevt det ultimata i Cannes; Jag tog en eftermiddag ledigt och tillbringade den pĂ„ stranden, dĂ€r jag tog mitt första saltvattenbad pĂ„ hur mĂ„nga Ă„r som helst. Helt underbart och det faktum att jag och tvĂ„ partners in crime försökte komma in pĂ„ en privat pressmottagning – genom att simma in pĂ„ den – gjorde det hela Ă€nnu mer minnesvĂ€rt.

I mitt inlÀgg Cannes 2010 I sÄ berÀttade jag att jag sprang pÄ skÄdisen och regissören Mathieu Amalric pÄ en toalett. Det var pÄ baren Le Petite Majestic, som har varit den sista anhalten för samtliga festivalbesökare de senaste 25 Ären, dÀr man har samlats och festat till soluppgÄngen. Tills nu. I Är stÀngde de tidigare om kvÀllarna Àn nÄgonsin tidigare och de riskerar att tvingas stÀngas helt. Det finns dock en facebookgrupp som man kan gÄ med i för att hjÀlpa till i kampen att hÄlla Le Petit Majestic öppet.

I Kodaks paviljong visades hÀromkvÀllen en blandning av de bÀsta filmerna som producerats i samband med Straight 8. Det Àr en engelsk filmtÀvling, dÀr varje team filmar en rulle Super 8 film och skickar tillbaka den till tÀvlingen oframkallad. NÀr den vÀl visas pÄ festivalen sÄ visas den för första gÄngen Àven för filmskaparna. Vi sÄg alltsÄ en utvald blandning av de bÀsta filmerna och det var en del helt otroliga filmer.
Visningen öppnade med Connections, en vÀldigt sorglig komedi. NÄgra av filmerna ur programmet finns pÄ Straight 8 Productions youtube. Mina favoriter av dessa Àr The Invention, Twice Upon a Thought och min absoluta favorit Àr sjÀlvklart den poetiska Those Dreams That on a Silent Night Intrude The Secret Cinema of Jerzy Treblinka, vars stÀmningar pÄminner mig om en blandning mellan Chris Markers kortfilm La Jetee och Desperately Seeking Susan, ni vet den med Madonna.

De har för första gĂ„ngen öppnat upp tĂ€vlingen internationellt, sĂ„ leta upp familjens gamla super 8 kamera och spĂ„na ideer! (Det kostar dock att vara med i tĂ€vlingen och konkurrensen Ă€r stenhĂ„rd som ni mĂ€rker. Men om deadlines och tĂ€vlingar motiverar er att plocka upp en kamera och börja filma – och speciellt att testa Super 8 formatet – sĂ„ Ă€r det helt klart vĂ€rt det!)


Innan jag begav mig mot flygplatsen sÄ sprang jag pÄ regissören Susanna Wallin pÄ De la Croisette och det fotot fick avsluta Cannes för mig personligen för den hÀr gÄngen.

Nu vÀntar jag med spÀnning pÄ att fÄ höra herr Burtons och hans jurymedlemmars utlÄtanden.

 
 

Cannes 2010 III

Förutom Godards film sĂ„ missade jag Ă€ven den Belgiska regissören Gust Van Den Berghes LITTLE BABY JESUS OF FLANDR (EN WAAR DE STERRE BLEEF STILLE STAAN) men jag tĂ€nker gĂ„ en hel del hĂ€stlĂ€ngder för att fĂ„ en andra chans att se den pĂ„ en biograf nĂ„gonstans. De tre hĂ€rligaste killarna pĂ„ Ă„rets Cannesfestival – Peter Janssens, Paul Mertens och Jelle Palmaerts – spelar huvudrollerna i det, förmodligen mest underliga, drama som tĂ€vlar i kategorin Director’s Fortnight. De tre skĂ„despelarna bröt ihop av lycka under de stĂ„ende ovationerna efter filmen (jag har sett bildbevis av detta, sĂ„ jag vet).
Se trailern och lÀs sedan en kort intervju med dessa tre fantastiska mÀn. KÀnner ni hur livsglÀdjen stiger?

En film som jag dĂ€remot faktiskt lyckades se var Alicia Duffys debuterande lĂ„ngfilm ALL GOOD CHILDREN. Även den tĂ€vlar om utmĂ€rkelsen i Director’s Fortnight och bĂ„da filmerna har dessutom chans att landa ett pris i cinematografkategorin The Camera d’or. Jag kan inte vara 100% objektiv i min beskrivning av Alicias film, dĂ„ jag kĂ€nner henne lite frĂ„n London; vi har bĂ„da arbetat pĂ„ samma biograf, dock aldrig samtidigt. Hon Ă€r en vĂ€ldigt talangfull regissör och Ă€ven fast jag verkligen ville Ă€lska filmen sĂ„ övertrĂ€ffades mina förvĂ€ntningar och jag kunde inget annat Ă€n njuta mig igenom varenda scen. Jag kunde knappt andas under eftertexterna för jag var sĂ„ upprymd av kĂ€nslor och mitt hjĂ€rta bultade som aldrig förr av en film. Helt Ă€rligt. Men det mĂ„ste ha haft nĂ„got att göra med den stolthet jag kĂ€nde över Alicia att jag reagerade sĂ„ kraftigt fysiskt. Eller sĂ„ Ă€r det helt enkelt en underbar film som kan utlösa samma reaktion hos andra, sĂ„ det enda jag kan göra Ă€r att tipsa er att se den om ni fĂ„r chansen.

SÄ gÄrdagens Cannesdebut blev att se en bekants lÄngfilm tÀvla pÄ Cannes filmfestival. Det hoppas jag kommer Äterupprepas minst en gÄng varje Är i fortsÀttningen.


HÀngde med svenska skÄdespelerskan Ida Gyllensten pÄ Belgiska terrassen.

 
 

 

Senaste filmrecensionerna
ï»ż

Salt – 2010-09-03

Toy story 3 – 2010-08-27

Micmacs – 2010-08-27

Puss – 2010-08-19

The Expendables – 2010-08-13

La Danse – 2010-08-12

Karate kid – 2010-08-05

Life during wartime – 2010-08-05

White material – 2010-07-30

Bröderna Karlsson – 2010-07-29

Filmer på gång

Into eternity – Premiär 2010-09-03

Oceans – Premiär 2010-10-01

Ond tro – Premiär 2010-09-10

The American – Premiär 2010-09-10

Dinner for schmucks – Premiär 2010-09-10

Salt – Premiär 2010-09-03

Armadillo – Premiär 2010-08-27

Get him to the Greek – Premiär 2010-08-27

Oskuldens tid – Premiär 2010-08-27

Grown Ups – Premiär 2010-08-20

Film.nu Blogg
Festival- och galabloggar
Senast kommenterat
Film.nu Blogg RSS
Om Film.nu Blogg
Från medlemmarnas bloggar
 
 
Bloggtoppen.se