Det finns faktiskt något vackert i en bilcrash. Eller så är det jag som inte har alla skruvar på plats, hur som helst så tänkte jag idag ta filosofera lite runt en olycka som hände nu i kväll!
Vårsolen och de bara vägarna här i norr har fått mig att bli aningen avslappnad när jag kör och det betalade sig ikväll då jag fint la ner fören på min saab i diket, fortsatte 180 grader och hamnade med baken i samma dike för att sedan ohövligt spottas upp och snurra yttligare 180 grader och hamna med fören fint placerad, djupt nere i snön i mot en bergsvägg. När jag senare stod och väntade på hjälp passade jag på att se mig omkring och kom osökt att tänka på en film som vi fick analysera på en filmhistoria lektion för några år sedan. Crash (inte den från 2004) utan den mycket kontroversiella filmen från 1996 (Dir. David Cronenberg), med James Spader i huvudrollen. Kort och gott så handlar den om en kille som efter en otäck bilolycka lär känna en grupp människor som finner olyckorna och deras offer sexuellt upphetsande.
Nu var det inte den känslan jag fick när jag stod där och tittade på oredan jag skapat med min bil utan den symmetri som på något konstigt sätt faktiskt fanns i märkena jag skapat i diket och den snö som likt en solfjäder var utspridd över vägen.
Jag har inte tänkt på den filmen på många år, dels för att jag inte tyckte att den var speciellt bra, men mest för att det ämne den tog upp inte attraherar mig på något sätt. Men nu funderar jag än en gång på att se filmen. Kanske för att jag skulle vilja veta om det finns något i den som kan få mig att ändra åsikt om dess innebörd och kanske se vad regissören ville berätta med den, men mest för att jag skulle vilja hitta den symmetri som jag såg i min lilla oplanerade och faktiskt ganska patetiska olycka ikväll.
James Spader å andra sidan har en förmåga att få mig intresserad. Han hade huvudrollen i The Secretary (Dir. Steven Shainberg 2002) som också tog upp en tabu lagt ämne som S&M och tog det till Svenssons vardagsrum. Men det som vann över honom på min sida (och det här berättar jag mot bättre vetande för er alla filmkunniga) var hans roll som Daniel Jackson i filmen Stargate 1994 (Dir. Roland Emmerich). Förälskade mig totalt i hela filmidén och hans nysande karaktär är bara så charmig. Så när SG-1 Stargate kom ut som serie var min lycka gjord. Tyvärr medverkar inte James utan lämnade över rollen till Michael Shanks som under fem säsonger gjorde ett fantastiskt jobb. Men det är en helt annan historia som vi kan ta undan för undan. Jag har ett djupt och innerligt förhållande med denna serie och ni kommer garanterat att få höra mer om den.
Vad jag egentligen ville säga innan jag kom in på James Spader var att jag aldrig förr har varit med om en bilolycka, och ja jag hann med klyschan ”nukommerjagattdö” när jag såg bergväggen komma rusande. Men mest av allt ville jag säga att både jag och bilen klarade oss oskadda. Vilket ju är det viktiga!