Nu har vi fått ännu en ny bloggare här på Film.nu. Välkommen Stina! Vår gemensamma kunskap här på bloggen blir bara bredare och bredare och personligen blir jag inspirerad till att sluta tjata om hur lite film jag ser och helt enkelt bara sjunka ner i soffan och titta. Titta på allt möjligt som jag kommer över så att kravet på att varje film måste vara riktigt bra sjunker lite och att jag istället kan blanda in lite mer kvantitet bland alla den kvalitetsfilm jag sätter i mig (eller vill sätta i mig).
I förra veckans påskhelg såg jag Tristram Shandy, eller A Cock and Bull Story som den också heter. Upplevelsen hade helt klart blivit större om jag hade några som helst förkunskaper om den gode Tristram, men nu blev den bara till en fantastisk lek med filmmediet och alla dess metaaspekter. Den lysande Steve Coogan spelar sig själv i filmen om hur han gör film av Laurence Sternes nio romaner om Tristram Shandy. Efter lite efterforskningar så verkar böckerna i sig innehålla just en hel del av samma utsvävningar som både Coogan och Tristram utsätter publiken för med filmen och filmen i filmen. Det är en underhållande historia och absolut ingen skitfilm som någon hade skrivit på DVD-konvolutet från Videomix. Först trodde jag det var ett PR-trick men när jag nu kollade hos min lokala DVD-uthyrare så hade inte någon av Tristramfilmerna där en sådan text på omslaget. Skumt när det var så snyggt skrivet och nästan lite roligt. Filmen rekommenderas i alla fall p.g.a. en del goda skratt, en del snurriga (och några väldigt smarta) metagrepp och en (liten) del sköna pikar åt riktiga filmnördar. Jag missade säkerligen en del poänger, men Coogan och Rob Brydon var riktigt vassa och filmens största behållning. Vi kan kalla det för ett helt okej hyrtips från mig.
