Månad: februari 2009

Det stora skådespelets ofrivilliga komik

Män som hatar kvinnor börjar som en komedi, eller som en film med konsekvent återkommande komiska inslag. Tänk er Beck. Tänk er Persbrandt. Tänk er A-klass skådisar läsandes ett skrotat Kulturamafilmsmanus, på riktigt. Det är verkligen så dåligt. Man bara gapar … och lägger in en geléböna … och man bara gaaapar … och lägger in en till geléböna. De är så goda.

Jag tänker speciellt på en scen: Micke Nyqvist, Lena Endre, David Dencik och en fjärde skådis som jag inte kommer ihåg namnet på, skålar i Millenniums styrelserum. Allvaret infinner sig och det skall till att pratas allvar. Micke har just fått sin fängelsedom och nu måste man hantera frågan på bästa möjliga sätt. Det går inte så bra, den ena styltiga repliken korsar den andra och det är otroligt avancerat så skådisarna måste läsa innantill. Dencik fäller avgörandet, Micke blir ledsen, flyr fältet och den pinsamma stämning som nu även smittat av sig till biosalongen. Vi skäms alla (för det kan väl inte bara ha varit jag) för det vi just sett. Stora skådespelare som inte kan sitt jobb. Men ge dem fan sparken då! Män som hatar kvinnor har sina stunder men jag är övertygad om att den hade blivit så mycket bättre med en annorlunda rollbesättning, yngre, mer oetablerade, skådisar utan all denna självkärlek.

[youtube 2NmkXCSewdA]

Den bjuder jag på.

Animerat inget för Oscars?

Som ni kanske vet vann ju Wall-E den kategorin på Oscars som heter Bästa Animerade Långfilm. Jag tycker Wall-E var värd en Oscar, helt klart. Den var otroligt snygg, hade en bra story, var rolig och charmig osv. Men om man kollar på dom två andra nominerade, Kung Fu Panda och Bolt så undrar man lite över om kategorin ska vara kvar eller ej. Men Kung Fu Panda och Bolt är både tekniskt sett också väldigt snyggt gjorda. Då jag själv har hållt på med sådant själv så är jag lite mer kritisk än andra då det gäller animerat, så trodde jag att jag skulle hitta något jag skulle störa mig på, men nej inget i någon av dom nominerade filmerna. Men om vi tar t ex Bolt. Det var enligt mig i alla fall ingen jättebra film. Jag vart lite besviken faktiskt. Vi har sett detta förr i animerat. Försvinner från sin familj och försöker hitta tillbaka igen. Toy Story. Woody och Buzz försvinner från sin familj och försöker komma tillbaka igen. Nu var det ganska längesen, men jag kände att det var lite för mycket den här gången.

Kung Fu Panda däremot var en väldigt bra film. Rolig och som sagt mycket snyggt gjort. Och jag älskar Hong Kong-kampsport-inspererat. Kung Fu Hustle är en av mina absoluta favoriter. Så den här filmen passade mig. Men Oscarsnominering? Både ja och nej på den frågan. Hur många animerade storfilmer kommer det ut per år? Inte många. Fanns det någon som förtjänade en Oscarsnomenering mer än de nominerade? Nej, verkligen inte.

Där har vi väl problemet med kategorin. Det finns helt enkelt inte så många filmer här. Det kommer komma fler och fler, så den här kategorin kommer växa med åren, så den ska ju definitivt inte läggas ner. Och dessutom finns det fler kategorier som har samma problem från år till år. Men just nu känns den animerade kategorin som extremfall tyvärr.

La Cinémathèque Suédoise

Är Oscarsgalan slut nu? Skönt, då kanske vi åter kan koncentrera oss på riktiga filmer istället.

Cinemateket har släppt programet för mars-april, och detta program måste vara ett av de bästa som Cinemateket någonsin skrapat ihop. Vi kommer att bjudas på retrospektiv av följande regissörer, Robert Bresson, Rainer Werner Fassbinder, Kenji Mizoguchi, Hirokazu Kore-eda samt Alexander Mackendrick. Man visar även ett antal filmer med Anna Q. Nilsson.

Robert Bresson är (halvt diskuterbart) den absolut bästa regissören i filmhistorien och Cinemateket visar tolv av de fjorton filmer han regisserade. Jag tycker bäst om Mouchette, Min vän Balthazar, Djävulen förmodligen och Blodspengar men rekommenderar er självklart till att gå och se allt. Något annat vore korkat.

Rainer Werner Fassbinder var till skillnad från Bresson otroligt produktiv. Stilmässigt så är det också stora skillnader mellan dessa två regissörer. Bressons uttryckslösa karaktärer står i stor kontrast till det svulstiga och teatrala spelet vi finner hos Fassbinder. Men mycket sämre blir det inte för det. Jag rekommenderar allt, men speciellt Rädsla urholkar själen, Maria Brauns äktenskap, Den tredje generationen och Frukthandlarens fyra årstider. För er oinvigda tipsar jag om Kim Ekbergs informativa och underhållande regissörsporträtt som ni finner här.

Jag har inte sett tillräckligt av varken Mizoguchi, Kore-Eda eller Mackendrick, men det jag sett har varit bra och jag ser fram emot mer. Cinemateket har även två andra retrospektiv som kommer att avslutas under mars-april. Dessa består av filmer av Derek Jarman samt Françoise Truffauts samlade verk. Jag är dock inte överförtjust i Jarmans filmer och vi har redan passerat Truffauts mest intressanta period och vill därför inte tipsa er om något särskilt.

Utöver alla dessa retrospektiv så visas även klassiker som Jean Cocteaus Skönheten och odjuret, Den glädjelösa gatan av G.W Pabst, Lawrence of Arabia av David Lean, Bergmans The Touch, Pier Paolo Pasolinis Matteusevangeliet och Michelangelo Antoniois The Passenger som inleds av filmens fotograf Luciano Tovoli.

Ni kan se hela programet här. Noterbart är att detta är filmer som kommer att visas i Stockholm. Programet för Göteborg och Malmö kommer att se något annorlunda ut och kommer snart att kunna beskådas på sfi.se.

Tillbaka till Oscarsgalan. Jag tycker nödvändigtvis inte att filmerna som vinner priser där inte bör betraktas som seriösa filmer. Däremot anser jag att hysterin kring galan är osund och den vikt som läggs vid den absurd.

En fin. En ful.

Richard Kellys Donnie Darko har fått en uppföljare: S. Darko. Här får vi följa hans syster och, ehh … det kan nog bli riktigt dåååligt. Som ett stort fan av originalfilmen bävar jag. Vad Richard Kelly själv tycker kan ni läsa här.

[youtube CdyPngBH6mM]

Klipp till tv. Diablo Codys senaste skapelse United States of Tara med Toni Collette som fyra stycken karaktärer i en och samma kropp är helt enkelt skitbra. Extremt roligt mot en fond av extrem svärta. Man bara väntar på katastrofen, som garanterat kommer att uppenbara sig förr eller senare.

[youtube k6kpG0CgsrI]

Man KAN

I 2007 tävlade min film Recognize Myself i KAN festivalen. Folk ser alltid imponerade ut när jag berättar det. Men när min nästa mening avslöjar att festivalen äger rum i Wroclaw, Polen, så får de ett mildare uttryck igen.

Wroclaw är en underbar stad, som faktiskt påminde mig väldigt mycket om Uppsala (där jag bodde mellan 1998 och 2003).

Jag har aldrig haft ett intresse att ta mig till Cannes festivalen och det var just därför jag tyckte det var roligt att låta folk tro att min film tävlade där. (Även om skämtet bara varade i två sekunder.)

Men i ett av mina produktionsmöten med Ida Akesson (nämnde henne i ett tidigare inlägg) så kom vi in på Cannes. Hon besöker nämligen Cannes årligen och hon fick mig intresserad att åtminstonde skicka in en ackrediteringansökan.

De accepterade vår ansökan och Happy Endings Productions är därmed på väg till Cannes iår.

Om det är någon därute som vill träffas i Cannes eller har en extra inbjudan till ett event eller fest, ta gärna kontakt.

I övrigt så har vi filmat Idas kortfilm de senaste dagarna, där jag agerade som regiassistent. Det var första gången jag tog på mig den rollen och förmodligen även den sista. Det är fruktansvärt att ständigt kolla klockan och påpeka att vi måste skynda oss för att inte hamna efter i schemat, när man vet hur frustrerande det är när man själv är regissör och försöker få en tagning att motsvara ens förväntningar och någon stressar en. Men vi fick allting klart i tid och alla inblandade var på gott humör, så jag är väldigt nöjd med inspelningen och min insats.

Dessutom så pågår inspelningen av vår dokumentär Suburban Madness i Brasilien för tillfället, vilket känns otroligt spännande. De håller mig uppdaterad via projektets blogg www.suburbanmadness.blog.com men jag har inte hört något om den största inspelningsdagen ännu – karnivalen!

Jag borde väl egentligen nämna Oscar… Men jag tror jag hellre överlämnar det åt andra. Det enda jag har att säga om saken är att jag gissade vinnarna i en tävling, där man KAN vinna 100 pund om man fått alla rätt… Men jag har glömt vad jag gissade.